Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mindre ringa skotten i mina öron.» — »Skotten! icke en
enda tophaike har blifvit aflossad denna morgon.» — »Och
ändå hör jag dem — bom — bom — lika tydligt som jag
hör er röst.» —»Prat!» — »Det må vara, det, effendi; men
är det så skrifvet, så står det icke till att hjelpa.» — Jag
lemnade vår fatalist med den fina hörseln och red till
Basili, hans kristna landsman, hvars öron, fastän icke det
ringaste profetiska, likväl på intet vis funno behag i
underrättelsen. Vi anlände allihop till Colonna, dröjde der ett
par timmar, återvände i sakta mak och gjorde oss lustiga
öfver den misslyckade spåmannen, på flera språk än dem som
ödeläde tornet i Babel. Det gycklades med den stackars
muselmannen på romaiska, arnautiska, turkiska, italienska
och engelska. Under det vi betraktade den vackra utsigten
var Dervisch sysselsatt omkring kolonnerna. Han såg ut
som om han förvandlats till en vurmig fornforskare, och
jag frågade honom också om han blifvit en
palao-castro-man. »Nej», sade han, »men pelarna kunna komma till
nytta ifall det gäller att hålla stånd»; och gjorde dertill
flera anmärkningar, som åtminstone vittnade om hans egen
tro på sitt föruthörande. Vid vår återkomst till Athen fingo
vi af Leoné — en fånge som blifvit landsatt några dagar
förut — underrättelse om mainotternas tillernade anfall, för
hvilket, likasom för anledningarna hvarföre det inställdes,
upplysning lemnats i anmärkningarna till 2:a sången af
Childe Harold. Jag förhörde honom omsorgsfullt, och han
beskref så noga huru vi varit klädda och beväpnade, jemte
tecknen på våra hästar, att det, sammanlagdt med andra
omständigheter, blef satt utom allt tvifvel, att han befunnit
sig i ett fruktansvärdt sällskap och vi uti ett dåligt
grannskap. Dervisch blef sannsägare för lifstiden, och får nu,
det kan jag försäkra, höra flera skott än någonsin blifva
affyrade för att lugna arnauterna i Berut och bergsboarna i
hans hembygd.
Ja! kärlek är en gnista från
Odödlig flamma — — (s. 56).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
