- Project Runeberg -  Gud i naturen /
6

(1868) [MARC] Author: Camille Flammarion
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Vi ha i naturen betraktat de harmoniska
förhållanden som utgöra verldens verkliga skönhet, och i det
estetiska af tingen hafva vi funnit den höga
uppenbarelsen af den yttersta tanken. Ingen mensklig poesi har
synts oss jemförlig med den naturliga sanningen, och
det eviga Ordet har vändt sig till oss med mera
vältalighet i naturens anspråkslösaste verk, än menniskan
i sina mest pompösa sånger.

Huru tidsenliga de studier än äro som utgöra
föremålet för detta arbete, hysa vi likväl ej hopp om
att de skola behaga alla, ty det finnes sådana som de
icke skola väcka ur deras sömn, och andra hvilkas
tycke de icke skola på långt när tillfredsställa.

Man förebrår vår tid likgiltighet i andliga ting,
och han förtjenar denna förebråelse. Hvar finnas i
sjelfva verket de hjertan som klappa för den rena
kärleken till sanningen? I hvilken själ herrskar ännu
tron? Icke blott den kristna tron, utan en uppriktig
tro på något föremål, hvilket som helst? Hvar är den
tiden blifven af, då de förgudade naturkrafterna
emottogo allas dyrkan, då den eftertänkande och beundrande
menniskan med värme helsade den i skapelsen
uppenbarade allmakten? Hvar är den tid då menniskorna
kunde utgjuta sitt blod för en princip, då republikerna
hade i sin spets en ide och icke en ärelysten? Hvar
den tid då ett folks anda, huggen i sten uti
Notre-Dame eller i St. Peter i Rom, knäböjde och bad,
orörlig i sin stenmantel? Hvar har våra fäders patriotiska
dygd tagit vägen, som öppnade Pantheons portar för
askan efter tankens hjeltar och slungade i glömskans
natt sysslolöshetens och svärdets falska ära? Vi blygas
ej för att tillstå det, eftersom vi äro nog svaga att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:30:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gudinatur/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free