- Project Runeberg -  Gud i naturen /
7

(1868) [MARC] Author: Camille Flammarion
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

undergå en dylik förnedring: inhöljda i egoism, hafva
vi icke någon annan traktan än att tillfredsställa det
personliga intresset. Rikedomar hvilkas källa förblir
tvifvelaktig, lagrar snarare tagna genom öfverrumpling
än vunna, en behaglig ro, en djup likgiltighet för
principerna — är icke detta vår lott? De, som ej vilja
gå in på att sänka sin panna för skrymteriet, lefva
tillbakadragna, utanför den bullersamma verlden; de
arbeta i ensamheten, de nedstiga under tyst begrundan i
filosofiens svalg, och om de förblifva starka, kommer
det sig deraf att de icke få tvinsot vid beröring af
skuggorna. Det är en i sanning nedslående
motsägelse att sålunda bekräfta, att de positiva
vetenskapernas stolta och oförlikneliga framåtskridande, att
menniskans successiva eröfring af naturen hafva, på samma
gång de så högt rest vår ande, låtit vårt hjerta falla i
en så djup förnedring. Det är smärtsamt att känna
att, under det förståndet å ena sidan mer och mer
befäster sin makt, å andra sidan känslan slocknar och
själens inre lif alltmera förgätes under köttets
inkräktning.

Orsaken till vårt sociala förfall — ett öfvergående
förfall, ty historien kan icke ljuga för sig sjelf — ligger
i vår brist på tro. I vårt sekels första timme ljöd den
sista sucken från våra fäders religion. Förgäfves skall
man söka återställa och återuppbygga: hon är numera
endast en skuggbild; hvad som är dödt kan icke åter
uppstå. En ofantlig revolution har andats öfver våra
hufvuden, slående till marken våra gamla
trosbekännelser, men befruktande en ny verld. Vi vandra nu
genom det kritiska tidehvarf som företräder hvarje
förnyelse. Verlden går. Förgäfves inbilla sig såväl de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:30:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gudinatur/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free