Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken. Kraften och materien - I. Redogörelse för problemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
styres efter lagar, hvilkas betydelse den dock ar ur stånd
att fatta.
Våra nuvarande materialister påstå, att materien
existerar af all evighet, att den är evigt beklädd med vissa
egenskaper, med vissa inneboende förmögenheter, och att
dessa äro tillräckliga, för att tillika med densamma förklara
verldens tillvaro, tillstånd och upprätthållelse.
De sätta således en materiel Gud i stället för en
andlig. De lära, att materien styr verlden och att de fysiska,
kemiska, mekaniska krafterna endast äro egenskaper.
För att vederlägga detta system, gäller det således att
riktigt förstå motpartiet, att bevisa, att det är en andlig
Gud, som styr skapelsen, och ej en obegriplig materiel Gud;
att bevisa, att ämnet icke är kraftens beherrskare, utan
tvärtom dess slaf; att bevisa, det verldens styrelse icke tillhör
de blinda molekuler som utgöra den, utan de krafter i
hvilkas verksamhet de yppersta lagarna visa sig. Det är i
sjelfva verket uti denna grundbevisning, som problemet
sammanfattas. Vi hoppas, att den skall med glans framgå ur
de etyder som utgöra föremålet för vårt arbete.
Och eftersom våra motståndare stödja sig på verkliga
vetenskapliga fakta, för att bevisa sin villfarelse, är det
ytterligare af vigt för oss att stödja oss på sjelfva fakta, för
att bekämpa dem.
Sanningen att säga, äfven om det vore bevisadt, att
universum endast är en materiel mekanism, hvars krafter
icke tillhöra någon yttre drifkraft, utan städse återvända till
materien och oupphörligt utgå derifrån såsom ett system af
perpetuum mobile, skulle Guds sak derför icke vara förlorad.
Men alltifrån filosofiens början, ifrån Heraklitos och
Demokritos, har verldens mekaniska system allmänt varit
ateisternas tillflykt och bevisningsgrund, under det att det
dynamiska systemet varit spiritualisternas stöd. Vi bekänna oss
i principen till den dynamiska uppfattningen af verlden och
vi bekämpa det ofullständiga systemet af en mekanism utan
konstruktör. Såsom Garo[1] riktigt säger, förklarar å ena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
