Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken. Kraften och materien - I. Redogörelse för problemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sidan »mekanismen» allt genom kombinationer och
grupperingar af ursprungliga, eviga atomer. Alla fenomenernas
vexlingar, födelsen, lifvet, döden, äro endast det mekaniska
resultatet af sammansättningar och upplösningar, yttringen
af systemer af atomer, hvilka förenas eller särskiljas.
»Dynamismen» deremot återför alla fenomenerna och de skapade
varelserna till kraftens ide. Verlden är uttrycket för
antingen sinsemellan motsatta och öfverensstämmande krafter,
eller för en enda kraft hvars ständiga metamorfos bildar
samtligheten af de skapade väsendena.
Man kan påstå, att fastän tingens andra förklaring är
till en viss grad oberoende af den första eller metafysiska
förklaringen, ådagalägger dock historien såsom ett bestående
faktum, att det finnes ett naturligt samband: — å ena sidan
mellan verldens mekaniska förklaring och den hypotes som
undertrycker Gud; — å andra sidan mellan den
dynamiska teorien om verlden och den hypotes som antager en
gudomlig princip. Den mekaniska teorien, som visar den
rena matematiska nödvändigheten i de verkningar och
återverkningar som utgöra verldens lif, är ofullständig, ty den
undertrycker orsaksideen och förskingrar den moraliska
verlden som en dunst. Teorien om en enda, universal kraft,
som alltjemt verkar, i det den genom sina metamorfoser
bildar väsendenas vexlande mångfald, återför denna
hemlighetsfulla allmänlighet till en ursprunglig kraft.
Man skulle således helt enkelt kunna påstå, att våra
motståndares vanliga tillvägagående utgöres af ett
grammatikaliskt fel: nämligen att de tillskrifva materien en makt som
endast tillhör kraften, och påstå, att kraften endast är ett
egenskapen betecknande adjektiv, under det ätt den har
samma rättigheter som materien bland substantivernas rad.
Vi vilja nu i samma öfversigt tillse, hvilka de stora
irringar äro som gå i jemnbredd med och understödja denna
metod, och hvilka vi skola möta under olika former i det
följande af vår afhandling.
Den första allmänna irringen, af hvilken materialisterna
äro vilseledda, är den, att de inbilla sig, att Gud måste,
för att Han skall vara till, vara i besittning af en nyckfull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
