Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken. Kraften och materien - II. Himlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återigen [1], »hvarför inristade icke den skapande kraften i
eldbokstäfver (på tyska naturligtvis?) sitt namn i himlen?
Hvarför gaf han icke åt himlakropparnas systemer en
ordning, som lät oss skåda hans afsigt och hans önskningar
på ett tydligt sätt?» Hvilken dum gudomlighet!
I sanning, mina herrar, I ären beundransvärda, och
edert slutledningssätt liknar eder vetenskap, hvilket ej vill
säga litet. Hvilken skada, att I icke hafven sjelfva byggt
universum, och huru väl I skullen mött alla dessa olämpor!
Men I kännen således väl materien och hennes egenskaper,
för att kunna påstå, det hon så fördelaktigt ersätter Gud?
Hon förklarar eder således mycket fullständigt universets
tillstånd? Hvad svaren I? — »Det är oss visserligen icke
ännu tillåtet att riktigt veta, hvarför materien just tagit
den rörelsen i det ögonblicket, men vetenskapen har icke
sagt sitt sista ord, och det är ej omöjligt, att hon låter
oss en dag få veta tiderna för verldsklotens födelse.»
Sådant är dessa herrars bestämda svar. De erkänna sig dock
vara något okunniga. Huru skall det då vara, när de tro
sig absolut känna allt? O, vetenskap! är detta frukterna
från ditt träd?
Det finnes hvarken vishet, eller förnuft, eller ordning,
eller harmoni i verlden!! Ar en dylik anklagelse verkligen
allvarsam? Det är tillåtligt att tvifla derpå.
I oktober månad 1604 visade sig en ståtlig stjerna
plötsligt i Ormkarlens stjernbild. Astronomerna voro i
stark rörelse, ty denna syn tycktes vara främmande för
himlarnas harmoni. Man kände ännu icke de föränderliga
stjernorna. Hade hon händelsevis kommit till? Var det
slumpen, som frambragt henne? Dessa frågor gjorde Kepler
sig sjelf, då en obetydlig händelse inträffade ... »I går»,
sade han, »midt under mina funderingar, inkallades jag att
spisa middag. Min unga hustru inbar till bordet en
sallad. — Tror du, sade jag, att om, sedan skapelsedagarna,
tennfat, laktuksblad, saltkorn, några droppar olja och ättika
samt stycken af hårdkokta ägg sväfvat kring i rymden i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
