Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken. Lifvet - I. Materiens omlopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af samma molekuler, hvilka gå vexelvis och utan åtskilnad
öfver från den ena till den andra, så att ingen varelses
kropp tillhör honom såsom arf och ego. Genom
inandningen och näringsmedlen insupa vi hvarje dag en viss mängd
födoämnen. Genom matsmältningen, afsöndringarna och
uttömningarna förlora vi samma mängd. Vår kropp förnyas
således, och efter en viss tid ega vi ej mer ett enda grann
af den materiela kropp som vi förut egde: den är helt och
hållet förnyad. Det är genom detta utbyte, som lifvet
underhålles. På samma gång som denna rörelse af förnyelse
försiggår inom hvar och en utaf oss, sker den äfvenledes inom
hvartdera af djuren och växterna. De millioner och
milliarder väsenden, som lefva på jordklotets yta, befinna sig på
grund deraf i ömsesidigt utbyte af organismer. Den atom
syre, som ni nu inandas, utandades kanske i går af ett af
dessa träd som kanta skogsbrynet. Den atom väte, som
nu fuktar ett boulevardslejons forskande öga, fuktade
kanske för någon tid sedan läpparna på den jungfruligaste af
det pryda Englands mör. Den atom kol, som nu
bränner i min lunga, brann kanske äfven i det ljus som
Newton begagnade vid sina optiska experimenter; och måhända
ligger den fosfor, som bildade de dyrbaraste fibrerna i
Newtons hjerna, nu under ett ostrons skal eller i ett af dessa
myriader mikroskopiska smådjur som befolka det
fosforescerande hafvet. Den atom kol, som nu undslipper vid
förbränningen af er cigarr, utgick kanske för några år sedan
från Christopher Columbus’ graf, hvilken, såsom vi veta,
finnes i Havannas katedral. Hela det jordiska lifvet är blott
ett ofantligt utbyte af ämnen. I fysiskt hänseende tillhör
ingenting oss såsom vårt eget. Vårt tänkande vara allena
är vårt, är vi. Det ensamt utgör verkligen, oföränderligen
vi. I afseende på det ämne, hvaraf vår hjerna, våra
nerver, våra muskler, våra ben, våra lemmar, vårt kött
utgöras, så stannar det icke hos oss, det kommer, det går, det
flyttar sig från den ena tillvarelsen till den andra. Växterna
äro utan öfverdrift våra rötter, genom dem upphemta vi på
fälten ägghvitsämnet i vårt blod och den fosforsyrade
kalken i våra ben; det syre, som deras utandning skickar oss,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
