Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken. Lifvet - I. Materiens omlopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gifver oss vår styrka och vår fägring, och i utbyte pryder
den kolsyra, som vår andedrägt utsänder i luften, kullarna
och dalarna.
När man eger den djupa känslan af detta allmänna
utbyte af materia, som ur den organiska sammansättningens
synpunkt förbrödrar fågeln och trädet, fisken och stranden,
menniskan och lejonet, då betraktar man naturen under
intrycket af den stora enhet som för spiran vid tingens
vandring; hon befinnes sålunda helt och hållet förklarad. Man
föreställer sig då med innerligare intresse jordlifvets
allmänna system. Alexander v. Humboldt har i stora drag
tecknat dess fysiognomi i en eskiss, som förtjenar att
inleda våra särskilda betraktelser. »När menniskan med sin
forskande nyfikenhet tillfrågar naturen», säger han, »eller i
sin inbillning mäter den organiska skapelsens vida rymder,
är den mäktigaste och djupaste af alla de rörelser, hon
röner, den känsla som fullheten af det allmänt utspridda
lifvet ingifver henne. Öfverallt och ända bort vid de isiga
polerna genljuder luften af fåglarnas sång och insekternas
surr. Lifvet andas ej blott i de lägre luftlagren, der tjocka
moln simma, utan äfven i de klara eterregionerna. För
hvarje gång som man bestigit vare sig Cordillerernas rygg
i Peru eller, på södra stranden af Geneversjön, spetsen af
Mont Blanc, har man på dessa ödsliga ställen funnit
lefvande väsenden. Vi ha på Chimborazo, å höjder som med
nära 2,600 meter öfverskjuta Etnas spets, sett fjärilar och
andra bevingade insekter. Äfven om vi antaga, att de
ditförts af uppstigande luftströmmar och att de irrade som
främlingar omkring på dessa ställen, dit vetgirigheten förer
äfven de klenmodigaste menniskor, bevisar likväl deras
närvaro, att djurorganisationen, som är mera böjlig, står väl
emot bortom de gränser der växtligheten dör ut. Vi hafva
ofta sett gamarnas jätte, condoren, sväfva öfver våra
hufvuden högre upp än Pyreneernas snöiga topp, än piken på
Teneriffa, än alla Indiens bergspetsar. Denna väldiga fågel
drefs af sin rofgirighet att förfölja fårkamelerna med den
silkeslena ullen, hvilka irra, förenade i hjordar såsom
kamelerna, på de snöbetäckta betesmarkerna.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
