Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken. Lifvet - I. Materiens omlopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väsendet. Och hvad är denna anordning, om icke ett system
af krafter, bestämdt att sätta den lefvande maskinen i
rörelse? Den dynamiska idéen herrskar i denna synpunkt:
fördrifver man den, återstår ingenting annat än liket.
Om vi från beskrifningen af det för sin verksamhet
lämpliga organet och från denna föreställning om särskilda
krafter återuppstiga till varelsen i dess helhet och dess
bevarande från början till slutet af dess tillvaro, så finna
vi med Cuvier, att »lifvet är en fortvarande hvirfvel, hvars
ledning förblifver beståndande, så invecklad den än är,
likasom den art molekuler som är deri indragen, men icke
sjelfva de enskilda molekulerna»; äfven här finna vi den
kraft närvarande som midtunder kropparnas oupphörliga
förändringar betryggar och bibehåller identiteten af deras
form; den är den vigtigaste utmärkande egenskapen i denna
organism. Och anmärkom dessa ord af Cuvier: »De
enskilda molekulerna äro i ständig cirkulation, men
molekul-arten förblir densamma.» För denna fortvaro ha vi kraften
att tacka.
Huru skulle det gå t. ex., om formen allena blefve
bevarad och om ej någon verkande ledning förherrskade vid
valet af de kemiska molekulerna? Man skulle snart ha den
mest olikartade kropp, man kan tänka sig, fastän den
behölle sin fullkomliga form. Tänk eder t. ex., att det
element som bildar den jungfruliga hvitheten i denna hy,
dessa högröda läppar, denna fint tecknade mun, denna
vackra näsa, den uttrycksfulla färgskiftningen i dessa ögon,
blir af en slump ersatt med molekuler af annan art, af
jodens som svartnar i ljuset, af smörsyrans som smälter i
solen, af något salt som upplöses i fuktigheten etc.
Menskligheten skulle der just ha en vacker personal! Men dit
kommer man likväl, när man påstår, att någon lifskraft
icke existerar.
I det vi öfvergå från individen till arten, finna vi här
ytterligare kraftens öfvervälde nödvändigt. Om hvarje
individ förblir lefvande, kommer det sig af de mekaniska
krafternas ömsesidiga verkning i hans inre. Att växt- eller
djurarterna fortvara, härleder sig af begynnelsekraften, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
