Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken. Själen - III. Menniskans vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jordiska melodierna endast äro ett mycket svagt eko?
Kortligen, om ni lefvat själens lif, detta af hänförelser och
lidanden vexlande lif, på samma gång så känsligt och så
beherrskande, hvilket låter sig förvirras af hjertats smärtor
och likväl vet att under sina fötter trampa de allmänna
fördomarna samt ärofullt beherrska det materiela intet; om
ni vandrat med högburet hufvud och pannan höjd mot
himlen, har ni icke då förstått, att man har rätt, då man
säger, att anden når längre än materien, att själen har andra
behof än kroppen och att vår moraliska värdighet icke
känner dammet från de offentliga platser der gycklarne roa ett
gapande folk med lustiga kroppskonster.
Om, såsom vi sett, vetenskapen om den fysiska
verlden förlorar uti hypotesen om Guds icke-tillvaro på samma
gång sin grund och sitt ljus och förfaller till absolut
oförmåga att förklara universets förnuftiga byggnad, så förlorar
vetenskapen om den andliga verlden ännu mera sitt lif och
sin existens. Det sanna, det goda och det sköna ha
försvunnit. I hvilket mörker fördjupa sig då filosofiens,
estetikens, moralens principer? Betraktelsen af de eviga
sanningarna är ej mer än en dröm. Den lärde, tänkaren,
konstnären stappla i skuggan och i kaos? Förgäfves skall man
påstå, att konsten ej har något annat föremål eller mål, än
framställningen af de angenäma formerna, och att
bildhuggerikonsten, målarekonsten och musiken ej ha någon annan
orsak att vara till, än den att tjusa våra sinnen. Misstag,
ett djupt misstag! Hvad är det för en skönhet som själen
skönjer i bildhuggeriet, teckningen och harmonien ? Hvad är
det för en skönhet, som lockar oss genom de förgängliga
utkastens ljus och skuggor? Är det icke den ideala
skönheten, den hemlighetsfullt dolda sanningen, efter hvilken
vår varelse törstar och hvilken den söker uti alla bilderna?
är det icke det rena, outplånliga, genomskinliga, oinskränkta
idealet, förståndets oemotståndliga magnet och allsmäktiga
frestare? Menskligheten har höjt sig öfver de andra jordiska
varelserna endast genom sitt ständiga sträfvande uppåt mot
idealet, mot den andliga sanningen. Konsten skulle vara
en myth, ett skal, en lek, ett intet, om den ej hade sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
