Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken. Själen - III. Menniskans vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att de tillhöra en högre ordning. Detta är icke allt.
Menniskan är ej allenast emottaglig för inbillningskraftens lek,
för de sociala vanornas behag, hon är äfven till sin natur
spekulativ. Hon betraktar icke med kall förvåning denna
verlden och de föremål som omgifva henne, såsom vore det
blott en serie af fenomener, för hvilka hon endast intresserar
sig i hänsyn till de förbindelser i hvilka de stå till henne. Hon
anser dem vara ett med ordning och plan ordnadt system.
Delarnas harmoni, visheten i ämnenas förbindelser väcka
hos henne den lifligaste beundran. Hon föres sålunda till
föreställningen om en makt, en ande som är öfverlägsen
hennes, som kan framalstra och uttänka allt hvad hon ser
i naturen. Hon kan benämna denna makt oändlig,
eftersom hon ej skönjer några gränser för de verk genom
hvilka den uppenbarar sig. Vidare: ju mera hon granskar
och undersöker, ju mera hon vidgar sina forskningar, desto
mera herrlighet upptäcker hon, desto bättre urskiljer hon
alltets storhet.
»Hon ser, att allt hvad det längsta lif och det
starkaste förstånd kunna tillåta henne att genom sina egna
forskningar upptäcka, eller gifva henne tid att inhemta af andras,
för henne på sin höjd till vetenskapens gränser. Är det
underligt att en sådan varelse först röner hoppet och sedan
kommer till öfvertygelsen om, att dess andliga grundväsende
icke skall följa det omhöljes vexlingar som innesluter
detsamma, att det ena icke skall sluta när det andra upplöses? Är
det förvånande, att hon blir öfvertygad om att hon, långt
ifrån att slockna ut, skall öfvergå till ett nytt lif, der
hon, fri från dessa tusendetals hinder som här resa sig i
vägen för hennes djerfva flygt, begåfvad med de finaste
sinnen och de högsta förmögenheter, skall kunna dricka ur
denna vishets källa, efter hvilken hon på jorden började så
ifrigt törsta?»
Den materialistiska hypotesen utestänger all denna
moraliska storhet, all denna åtrå uppåt, alla dessa höga
förhoppningar. Men våra motståndare taga lätt sitt parti.
»Låtom oss abstrahera», säger författaren till Kraft und
Stoff, »från all fråga om moral och nytta. Naturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
