Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Boken. Gud - Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
påträffar sådana inskränkta själar inom alla trosbekännelser
och i alla dogmer; katoliker eller protestanter från Irland
eller Tyskland, judar eller muselmän från Kairo eller
Konstantinopel: hvarje fana har sina oförnuftiga.
Men det sjelfständiga sökandet efter sanningen
utesluter från sitt område såväl den fanatiska som den skeptiska
öfverdriften; det fullföljer sträfsamt sitt rika studium och
framställer uppriktigt den lärdom som dess successiva
upptäckter ha meddelat.
Af vetenskapernas allmänna framsteg följer, sade vi, att
den vanliga föreställningen om Gud är långt tillbaka och att
den i jemförelse med det filosofiska resultatet af dessa
ofantliga framsteg blifvit trångbröstad och ogiltig. Alltsom
kännedomen om naturen utvecklar sig. bör i samma mån äfven
uppfattningen af dess upphof utveckla sig. Detta är tvänne
parallela begrepp, hvilka med nödvändighet deltaga i
samma rörelser. Likasom det ej finnes något absolut i vår
kunskap om skapelsen, så finnes det icke heller något
absolut i vår föreställning om Skaparen. Och vetenskapen,
långt ifrån att tillintetgöra den urgamla ideen om Guds
tillvaro, utvecklar densamma och gör den allt mindre
ovärdig det majestät som hon vill framställa.
Det är sålunda ej någon mensklig varelse, det är icke
heller någon konungslig personnage, som den bildades öga
varseblifver på skapelsens spets; våra högsta föreställningar
om hierarki, suveränitet, spiror och troner hafva förlorat all
förmåga af jemförelse, våra mest upphöjda tankar om
helighet, storhet, makt, godhet, rättvisa sjunka tomma ned
vid det okända väsendets fötter; då vi uttala ordet oändlig,
tala vi om en egenskap om hvars karakter vi sväfva i
fullkomlig okunnighet. Hela summan af våra tankar väger ej
ett öre inför det absoluta. Jemförda med detta absoluta
i dess realitet, äro de oändligt mera skilda derifrån, än en
obetydlig fisks föreställningar på hafvets botten äro skilda
ifrån våra. Vetenskapens uppenbarelser mana oss att tro
detta: i det de vidgat kretsen för våra betraktelser och
spridt ett upplysande skimmer öfver universets allmänna
inrättning, hafva de äfven upplyst och vidgat vår inre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
