Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Boken. Gud - Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föreställning om det gndomliga. Skulle vetenskapen ej gjort
oss någon annan tjenst än denna, skulle dess inflytande
likväl vara ofantligt stort; ty i det att hon kullkastar de
gamla schavotterna, för att i deras ställe uppföra den
begrundade sanningens ideala byggnad, utbyter hon äfven den
nagel, på hvilken verlden svänger kring samt föryngrar den
intellektuela jordens anlete: det är till vetenskapen man
hädanefter bör ställa satsen: Renovabis faciem terræ.
I det vi öfvergå från de skapade varelsernas krets till
den rena andens område, undergår Gudsbegreppet en
förändring i öfverensstämmelse med begreppet om
naturkrafterna. Dessa krafter äro ej längre materiela band, ej
heller ens fluida; Gud synes för oss under begreppet af en
evig ande, som bor på djupet af tingen. Han är ej mera
den styrande herrskaren från himmelens höjd, utan
fenomenernas osynliga lag. Han bebor ej ett paradis af englar
och utvalda, men omätligheten är upptagen af hans
närvaro, en orörlig allestädesnärvaro, hvilken är hel och hållen
på hvarje punkt i rymden, i hvarje tidens ögonblick, eller,
rättare sagdt, af evighet oändlig, för hvilken hvarken tid
eller rum eller någon ordningsföljd finnes till. Det
förflutna och framtiden är till för oss, varelser hvilkas tid
mätes, men de finnas ej för den Evige. Rymden företer för
oss stora skiftningar, men icke för den Oändlige. Och detta
är ej några metafysiska påståenden, hvilkas styrka man kan
sätta i tvifvel: de äro oundvikliga slutledningar, hvilka följa
af sjelfva vetenskapens bevis för rörelsernas relativitet och
lagarnas allmänlighet.
Den allmänna ordning som råder i naturen, den
förnuftighet som uppenbarar sig i hvarje skapad varelses
byggnad, den vishet som finnes utgjuten öfver alltet, lik
morgonrodnadens ljusskimmer, och framför allt den allmänna
verldplanens enhet, styrd af den harmoniska lagen för det
oafbrutna sökandet efter fullkomlighet, framställer numera
för oss den gudomliga allmakten såsom naturens osynliga
upprätthållare, såsom dess organiserande lag, såsom den
väsenskraft, från hvilken alla de fysiska krafterna utgå och af
hvilken de äro lika många särskilda yttringar. Man kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
