Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spetsbergsrenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
år på grund af isförhållandena voro otillgängliga,
och där fingo renarne då vara i fred och förökas.
Men de sista åren har så ej varit fallet, och därför
är renarnes antal nu mindre än någonsin.
Fångstmännen skjuta ej gärna renarne allt för långt in
i dalgångarna, emedan transporten därifrån till
kusten är för besvärlig. Men denna deras
nödtvungna återhållsamhet motverkas dock tyvärr af
turister och s. k. sportsmän, hvilka skjuta endast
för att döda. Sådana herrar, stundom äfven
damer, gå långt in i dalarne, skjuta så många renar
de kunna och låta kropparne ligga och ruttna.
Ett italienskt furstepar dödade sålunda 1898 ensamt
i Kolbay ej mindre än 47 renar, af hvilka blott
några stycken (enligt en annan uppgift alls inga)
användes. Grefven af Bardi jämte sin gemål och
svägerska, sedermera storhertiginna af Luxemburg,
dödade tillsammans med följeslagare under sina
besök på Spetsbergen 1891 och 1892 öfver
tvåhundra renar, och i berättelsen om resan heter
det, att om det skjutna djuret var för långt från
stranden för att kunna forslas till båten, »så
försäkrade vi oss åtminstone om djurets hufvud
och förde alltid detta jämte de präktiga hornen
ombord.»
Att fångstmän, när tillfällen därtill erbjuda
sig, göra stora nederlag på renarne är beklagligt,
men dock i viss mån begripligt, ty fångsten är ju
deras lefvebröd. Men att, såsom dessa furstliga
personer och deras följe, skjuta allt hvad man
kommer öfver, endast för att döda, är i hög grad
klandervärdt och skänker ej någon jägareära åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
