Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spetsbergsrenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
personerna i fråga. I början af sommaren, innan
de ännu blifvit förföljda, äro renarne på Spetsbergen
icke det minsta skygga, de komma tvärtom på
grund af sin nyfikenhet själfmant jägaren till
mötes. Såsom exempel härpå tillåter jag mig
återgifva följande skildring från min expedition
till Spetsbergen 1898.
»Jag fick se tre djur och gick rakt mot det
närmaste för att utröna huru det skulle bete sig.
Då renen fick se oss (jag åtföljdes af löjtnant
Menander), sprang den först till de båda andra,
och då dessa märkte oss, kommo oss alla till
mötes. För att se huru nära de skulle komma,
satte vi oss ned på ett par stenar, och renarne
närmade sig efter åtskilliga lofvar allt mera, tills
de slutligen stannade på tio stegs afstånd, nyfiket
betraktande oss. De hafva en mörk ring kring
ögonen, hvilket förlänar dem ett egendomligt
utseende. Jag beklagade inom mig, att ej någon af
de fotografikunnige med sin kamera var med, ty
detta hade ju varit ett enastående tillfälle att
fotografera. Nu kommo två andra renar med stora
präktiga hornkronor, de vågade sig dock ej fullt
så nära, som de förra, utan stannade på ett kort
bösshålls afstånd. För samlingarna skulle jag
nog skjutit dessa, om de ej varit i färd med att
fälla vinterpälsen, men som det nu var fingo
de gå.»
Spetsbergsrenen har det nog ganska svårt
under den mörka vinternatten, då landet till stor
del är snöbetäckt, och renarne äro därföre om
våren ytterligt magra. Men under sommarens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
