Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
Henning Garth gick i fosterlandsvännernas
främsta led, sjöng de gamla svenska sångerna
med liv och själ och hurrade sig hes för kung
och land. Hans ovilja var stark mot dem, som
kunde stå ljumma inför fosterlandets krav på
ett starkt försvar som dess frihets värn.
Gunnel rycktes också med, men inte så helt
som Garth. Hon hade ej övergivit sin
verksamhet hland socialisterna, och där mötte
henne en motsatt anda mot den, som besjälade
hennes man. Här var det klassens intressen, som
stodo främst, ej nationens. Gunnel, som satte
sin ära i att förstå de missnöjda i samhället,
ursäktade deras brist på fosterlandskärlek och
blev härigenom svalkad i sin egen. Hon
tyckte, att hennes man gick för långt i sin och blev
ensidig.
— Du talar, som om kriget stode för dörren,
sade hon. Diplomatien kan nog styra undan
kriget framdeles som hittills. Det finns inte
en regering i Europa, som vill krig.
— Nej ingen vill det, men det kan vara över
oss i en handvändning ändå, sade Garth.
Han fick rätt förr än han anade. Krigets
åskmoln, som de sorglösa ej velat se och som
de vakna hoppats skulle skingras, urladdade
sig med förfärande plötslighet över Europa och
spred snabbt branden till andra världsdelar.
Folk reste sig mot folk och rike mot rike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
