Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att doktor Möllerbach skulle lämna sällskapet i
Zürich visste alla eftersom hon var assistentläkare
vid Angelsdorfs sanatorium, men att jag bröt upp
samtidigt och inte följde med till Wien, väckte hos
miss Jebb en stillsam och sorgsen förvåning. Mina
förklaringar om den sjuke kusinen jag skulle
besöka, bemötte hon med ett flyktigt: Kunde inte
doktor Möllerbach se efter honom? Hon vägrade
att godtaga min förklaring och därmed var jag
avfärdad. Jag förmodar att det var med avsikt som
hon just då vändè sig till Ricksons och frågade om
de hade lust att följa med till Rom efter Wien och
hälsa på påven.
— Ja med förtjusning, sade de, man förstod att
Ellen Key och påven var ganska likartade storheter
för dem.
Nu kommer jag aldrig till Rom, tänkte jag, och
det har jag heller inte gjort. Den snälla mrs Rickson
försökte förklara för miss Jebb att jag kunde
återvända till Genève och göra nytta där, men jag vet
inte om miss Jebb hörde det. När vi sagt adjö
troppade jag av med sänkt huvud som en officer från
vars uniform man slitit av epåletterna.
På bussresan ut till sanatoriet försökte jag
förklara för doktor Möllerbach att Kristian verkligen
var min kusin och sjuk. Hon såg kolossalt förvånad
ut som om något sammanhang vilket inte var helt
angenämt gick upp för henne.
— Hör nu, fru Stenås, sade hon, jag ska ge er ett
råd. Skriv in er själv som patient och ta till med en
108
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
