Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ta mina sinnens vittnesbörd helt för givna mer. Om
jag är två väsen, då kan de till synes enhetligaste
människor vara det också. Visserligen fäller jag
omdömen om mig själv och andra som om det man
ser vore något att rätta sig efter. Det måste man
göra, ty det är på dessa omdömen man trevar sig
fram från dag till dag och från fall till fall. Men
jag vet — även om jag för stunden skulle förgäta
det, att jag för min brådskas skull hela tiden måste
nöja mig med de ytligaste sannolikhetsberäkningar
och lämna de stora hemligheterna och krafterna ur
räkningen.
När balansen inom en människa och balansen i
hennes förhållande till omvärlden är väl avvägd,
skall hon aldrig behöva se kraften inom sig naken
och handlande, hon skall bara förnimma dess
outtömlighet och ta den för given.
Att möta sin egen enorma kraft blir en chock, när
det är en konflikt inom jagets enhet som blottar den.
Där jag låg förföll jag till de mest överdrivna
självanklagelser. Överläkaren, som en gång besökte
mig, understödde dem med sitt i och för sig väldigt
barnsliga missnöje över mig. Doktor Möllerbach
måste försvara mig mot mig själv.
Ja, invände jag, men om kraften inom mig är så
oerhörd, borde jag ju ha åstadkommit oerhörda ting.
Det hade jag ju också på ett sätt om man betänkte
att jag på en liten punkt brutit det samspel av krafter
av vilket universums jämvikt berodde. Mitt fall på-
9. — W ügner, Hemlighetsfull.
129
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
