Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
minde om en fysikers som lärt att använda
atomkrafterna uteslutande till förstörelse.
Doktor Möllerbach lugnade mig utan skuggan av
ett småleende genom att säga att det inte var jag
som stört jämvikten i universum, den var störd
förut. Snarare var jag ett offer för de störningar
som ständigt slet på jämvikten. Jag hade givit mig
helt hän i en enhet med en annan människa. Då den
brast, gick rämnan tvärt genom mig själv och så blev
det en katastrof. Ville jag nu vara snäll och ligga
stilla och försöka läkas igen!
Jag invände att andras jag måste hålla bättre hop
än mitt vid samma påfrestning, annars skulle det
inte finnas nog bomull i världen att tamponera oss
kvinnor med. Men hon sade att de som reagerade
med en långsam förvittring av sin enhet och en
långsam avmattning av sin kraft, de höll inte hop
mer för det.
Men överläkaren hade ju skrivit katastrofen på
min kvinnliga svaghets konto? Ja visst, jag kunde
väl ändå inte begära att han skulle förstå att det
som sprängde hans kvinnliga patienter var krafter
som inte fick användning. Jag kan så väl se henne
ännu i dag när hon rynkade pannan så att de tjocka
ögonbrynens vingpar möttes och sa: — Det är
obegripligt ! Det är en faute utan like av naturen att ha
gett oss all denna kraft som vi inte får använda
annat än till fördärv.
Vid den tid då hon talade till mig om min
oerhörda kraft var jag ännu så kraftlös att hon satte
130
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
