Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vakt hos mig när personalen i villan gick till sina
måltider. Trädgårdsmästarfrun med strålrynkorna
kring ögonen berättade så småningom för mig att
jag den första tiden på nytt och på nytt frågade
vems ansikte det var jag såg över mig. — Är det
mor? hade jag brukat säga och hon hade förstått
min svenska. — Gewiss Kinderle ’s ist Mütterle,
hade hon svarat för var gång.
Trots min kraftlöshet eller kanske just därför
kände jag en ny tyngd och värdighet sedan jag lärt
vilken kraft soin bodde i mig. Att den fanns även
hos en människa som varit så oviss och slarvig med
sitt liv fyllde mig med respekt för människan och
den som skapat henne. Ty någonstans måste ju
kraften komma ifrån och någonstans måste den djupa
jämviktens centrum finnas som förhindrade att ännu
inte allt sprängts sönder fast vi gjorde vårt bästa
därmed.
De lät mig inte se Kristian. Jag tror inte det kunde
skadat mig om han fått komma. Jag tänkte i
kraftenheter då, och jag tror jag skulle sett på honom med
intresse och förvåning som på en atom — ifall han
stannat bara fem minuter som han ville.
Med en egendomlig förväntan om ett nytt liv,
Anodos efter Kathodos, som Möllerbach sade,
återvände jag till Genève. Ett bjudningskort från en
förnäm gammal patricierfamilj i Genève till en stor
131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
