Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till slut återvände till Kristian, så fick det vara en
sak för sig, bara nuet var Jacks. Jag är din älskare
så länge du vill och din vän till livets slut, sade han.
Det var underligt att kunna höra detta med djup
lugn glädje och att ha kraft att vilja och besluta
utan att krafterna i ens inre rev en mitt itu.
Jag hade makt att svara Jack att jag tyckte det
blivit litet sent och ville gå hem, varpå han skulle
säga right so, följa mig till pensionatets port och
sen sälla sig till sitt gäng och dricka visky tills han
uppnått den dödfylla som gjorde det verkligt svårt
att spela nykter. Jag kunde också säga: "Släck den
där otäcka taklampan som gör så ont i ögonen" och
veta att det som jag därmed gick in i var varken
himmel eller helvete, bara mänsklig värme, hjälp och
gemenskap.
När det väl var för sent kom jag plötsligt att
tänka på något...
— Jack, sade jag, mrs Cassingham kanske inte
menade att jag skulle få läsa den där versen av
Tennyson förrän den femte juli?
— Ack, svarade Jack, beloved, vem vet var jag är
den femte juli? I morgon — nej, inte i morgon, i
övermorgon — reser jag till Irland. Allt kan hända,
allt utom ett: jag kan aldrig överge dig.
— Kan du inte? Ack så skeptiskt mitt hjärta var.
— Nej, sade han.
Han var ett sådant barn, Jack, med all sin kunskap
om världens lidande och all sin fruktansvärda
reputation som Englands flygande samvete.
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
