Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En dag i slutet på 1922 satt jag som intresserad
åskådare mellan de båda Rickson-Bates i en
konsertsal i Haag, medan Pax’ styrelse intog sina platser
på estraden och en holländska under de märkligaste
strupljud välkomnade kongressen för EN NY FRED.
Bland de omkring trehundra deltagarna rådde en
uppmärksam men på intet sätt uppjagad stämning.
En ny fred var visserligen då en djärv tanke, men
ingen väntade att Versaillesfördraget strax skulle
störta samman under Pax’ kritik, även om det vore
sant som holländskan sade, att vi hade minst
trehundratusen organiserade aktiva fredsvänner bakom
oss.
Hade vi det? Var hade hon fått den siffran ifrån?
Jag överfölls ett ögonblick av den svindelkänsla som
alla vilka arbetar med kvinnorna som en enhet,
säkerligen känner igen från de ögonblick då det
slår dem att de inte vet ens det viktigaste om detta
hemlighetsfulla kollektiv. Inte om man kan tala om
en enhet och inte var vi har den om den finns. Jag
såg på Jane Addams där uppe, orörlig och
dominerande med de tunga ögonlocken nerfällda. Jag
undrade om hon visste ifall hon hade trehundratusen
bakom sig eller trettio eller bara m:me Morel.
151
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
