Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ena året hade det hetat: Amerikas kvinnor följer
henne blint. Året därpå fick hon fara omkring och
hålla konserveringskurser för att få tillfälle att
viska ett ord om fred i kvinnornas patriotiska öron.
Med sin milda beslöjade röst sa hon sen själv de
beskaste och uppriktigaste saker om Amerika. "Då
vi inträdde i kriget ursäktade vi det med att vi skulle
se till att freden blev rättfärdig", sade hon. "Men
det löftet svek vi och vill gärna glömma. Det är
därför framför allt en plikt för dem av oss som
kommer ihåg det att begära RESNING I MÅLET
OCH EN NY FRED."
Den nästa satsen gick förlorad för mig medan de
båda Rickson-Bates upprörda frågade varandra om
Jane glömt hur Amerika demonstrerat genom att
vägra skriva på Versaillesfreden. Detta sätt att
komma från ansvaret fann jag rätt så barnsligt, men
då nu m :me Morel begärde ordet, kom jag ihåg att
jag ingen anledning hade att förhäva mig. Jag hade
nämligen i förväg avslagit hennes bön att jag ville åta
mig att på kongressen framföra de neutrala
ländernas självanklagelser för att de kallblodigt förtjänat
på kriget och förlängt det utöver vad som annars
varit möjligt. Då jag förskansade mig bakom vad
som stod i tidningarna att den svenska hedern och
den svenska kronan var oföränderlig, hade hon själv
i kraft av sin kärlek till Jane Addams åtagit sig
uppdraget. Detta trots att hon visste att hon skulle
utsättas för ändlösa trakasserier då hon utlämnade
Schweiz’ affärsmetoder med koppar och järnskrot.
152
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
