Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Vad menade ni med att ni ville vara tyska?
frågade von Holst då vi blev ensamma. Han såg så
underlig ut så jag upplät genast min mun och förde
samtalet undan från alla personliga områden. Jag
hade bara menat att en överväldigande seger
väntade det land som först av alla kunde befria sig från
hatets förgiftning och försonligt räcka handen mot
de andra. Och för mig låg det så nära till hands att
det var Tyskland som skulle göra denna gest.
Det måtte ha legat något i luften denna kväll som
gjorde att det inte var orimligt att säga en sådan
sak. Von Holst tyckte det var helt naturligt att en
kvinna kunde tänka så men sade att det var orimligt
att ställa en sådan fordran på män. Jag kommer gott
ihåg vad jag svarade på detta, men det är för svårt
att skriva ner det i dess gränslöshet. Många gånger
sedan under åren har jag satt fingrarna i öronen för
att slippa höra ekot av min egen röst från den
kvällen, då jag predikade för von Holst.
Jag brukade bli nervös då han gav sig ut om
nätterna, men den gången var jag alldeles lugn. Jag
somnade genast och då jag vaknade vid portklappens
dån genom huset, var min egen lycka det första som
kom tillbaks till mig. Nästa tanke var att de franska
gendarmerna förstås skulle sätta sig ner och vänta
tills von Holst kom hem och ta honom då. Men jag
hann inte tänka denna tanke helt färdig, innan
dörren till mitt sovrum öppnades och jag hörde Frau
Doktor säga i iskall ton: "Jag är bara en kvinna,
jag kan inte hindra er, mina herrar."
195
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
