Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ögonblickligen drog jag dynan över huvudet som
en halvvaken person när han inte vill bli störd och
drog några djupa manliga andetag på gränsen till
snarkning. Då sköts dörren till igen och strax därpå
hörde jag till min glädje hur ytterdörren stängdes
efter inkräktarna. Sen kom von Holst hem, och min
sista tanke innan jag somnade var: jag har räddat
honom, för fransmännen lät lura sig att han låg
snällt i sin säng.
På morgonen vaknade jag i en fart och var nu
mera nykter till mods. Inte har jag räddat honom!
tänkte jag. Bara dumt av mig att ge mig till att
snarka som en karl, då min klänning hängde mittför
dörren så fransmännen genast måste ha sett den.
Men då jag satte mig upp märkte jag att klänningen
inte hängde på sin vanliga plats. Min förvåning var
stor då jag upptäckte den i garderoben jämte min
hatt, min morgonklänning och mina restofflor. Jag
hade nämligen inte en aning om vem som hängt
undan dem där. Dessutom stod inte mina
underkläder att finna hur jag än letade. Nu rusade jag ut
och fick tag i Berthe, som försäkrade att herr Baurat
låg i sin säng och sov lika gott som han brukade
om rnornarna, att hon inte visste hur dags han
kommit hem, och att hon inte var den som gömde
herr-skapernas underkläder minsann!
En liten omläggning hade hon företagit då
gendarmerna kom, hon hade nämligen satt herr Baurats
skor utanför min dörr och mina utanför hans, men
hon bedyrade vid alla helgon att det var också det
196
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
