Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bibeln om de galileiska fiskarena som skulle bli
människofiskare.
Ja, tänkte jag, nu förlåter jag mina tomma trasiga
nät.
I denna stund som av alla invigda i kyrkan måste
värdesättas som en offentlig förödmjukelse
uppfylldes jag av samma känsla av värdighet och
betydelse som under sjukdomen på Angelsdorf.
För mig liksom för apostlarna betydde det något
att lämna mina nät, hur ringa jag än var. De hade
större uppgifter än att plocka upp fisk och även mig
förestod något som jag inte kunnat utföra om jag
levat under en stor kärleks och stora ägodelars
berusning och herravälde. Det var ungefär som om
en fiol skulle säga: gudskelov att stråken aldrig mer
skall smeka min kropp och få den att sjunga, men
så tänkte jag ändå. Så tänkte jag och gjorde det lätt
för mig själv att skänka bort allt vad jag ägt eller
kunnat äga åt Kristians hustru där hon satt i sin
bänk. Visserligen hade jag ingen legitim rätt vare
sig till Sporreholm eller till Kristian. Allt detta hade
hon och mycket mer därtill. ’Men friden och
tryggheten i ägandet måste hon få genom mig. Ty hur
frisk en sjuk människa än blir så har det förflutna
ändå sin makt, och det förflutna det var jag.
Sen den gången vet jag att det som för en kvinna
innebär det verkliga provet i fråga om att lämna
sina nät, det är den andra kvinnan som övertar dem.
I den sista striden har mannen ingenting att säga
till om, konstigt nog.
253
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
