Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mera ryckte makten ur händerna på de gamla patriciska ätter, som hittills
fort ett nästan obestridt herravälde.
öfver allt råder strid. En ny tid är ännu icke kommen, men hennes
förebud visa sig for hvar dag flere.
Yi kunna icke vänta, att under .denna tid frid skulle råda i Sverige.
Det är tvärt om en tid af mycken oro som vi nu gå att betrakta, men
rörelserna i vårt land hade icke alldeles samma skaplynne som i utlandet.
Medeltiden var i våra bygder jemforelsevis ung och hade ännu icke hunnit
genomlöpa alla de skeden som behöfdes for att bringa henne till öfvermognad. Allt
var hos oss senare, men likväl dröjer det icke länge, innan äfven i vårt land
samhällets lägre klasser begynna täfla med stormännen om inflytande på
statens angelägenheter. Men hos oss var det icke det tredje ståndet som går
främst i striden, utan det fjerde och dess ledare. Också är det just
sträf-vandet att låta den svenska allmogen åter komma i besittning af förfädrens
aldrig rättsligt upphäfda politiska frihet som trycker på den senare delen af
vår medeltid en alldeles egen prägel.
Mot slutet af konung Magnus Erikssons tid varsna vi striden mellan
konungamakten och stormansväldet, som undergräfvande hvarandra båda föllo.
Men redan innan kampen dem emellan var afgjord, vaknar hos konungen
tanken att till bundsforvandt kalla rikets allmoge, det vill säga alla som
icke åtnjöto andligt eller verldoligt frälse. Tanken blef verklighet under
loppet af 1400-talet. Att vi här hafva för oss gryningen till en ny tid, är
omisskänligt. Den svenska allmogens förare, Engelbrekt och Sturarne, voro
förelöpare till den store Gustaf, som med Gud och Sveriges allmoge
grundläde ett nytt konungadöme vid början af vår historias moderna tidskifte.
Den brytning, som sålunda inträder, förbereddes, såsom alla stora
ora-hvälfningar i vårt slägtes historia, under läng tid och utbildade sig
småningom, innan hon omsider visar sig i öppen dag. Under det i lifvet de senaste
yttringarna af det gamla fortlöpå vid sidan af de första yttringarna af det
nya, måste man i den historiska framställningen uppdraga bestämda
gräns-linier mellan de olika perioderna; på papperet synes derfor, som om det funnes
ett afbrott, ehuru man har svårt att i verkligheten visa, hvar ett sådant
inträffat. Ar 1363 har motståndet mot konung Magnus och den gamla
konungamakten vunnit seger, men det är svårt att skildra detta utan att i
sammanhang dermed visa, huru detta motstånd utvecklat sig. Vi föras dermed tillbaka
till början af 1350-talet. Det har derför synts skäl att begynna framställningen
af folkungatidens slut med år 1350, efter det digerdöden hade häijat i landet
och med det att hela landet erhåller en gemensam lag — en sista storartad
yttring af konung Magni lagstiftande verksamhet samt något som bildar en
hvilopunkt, innan vi begynna följa den vid denna tid inbrytande upplösningen.
Då vid år 1350 inga förändringar skedde i rikets omfång, kommer en
geografisk öfversigt att meddelas först vid början af unionstiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
