Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landskaps lag, skönjer man genom hans försök att systematisera allt för många
spår af lagens uppkomst, känbara luckor och en synnerlig ojemnhet i
behandlingen af de olika delarna. Denna olägenhet är i de nya lagarna häfd.
Man märker det redan i balkarnas nya fördelning. Landslagen har fjorton
balkar, nämligen konungsbalken, gifte-, ärfda-, egue- och bygningabalkarna,
köpmåla- och tingmålabalkarna, edsöresbalken, balkarna om högmål, om dråp
med yilja och af våda, om sår med vilja och af våda samt tjufvabalken.
Stadslagen har en skeppmålabalk och i stället för tingmålabalken en
rådst ugubalk.
En närmare redogörelse för
de nya lagarnas stadganden
tillhör den svenska lagstiftningens
historia. Här må allenast, som
ett bidrag till sedernas historia,
meddelas några anmärkningar
om straffen.
Man gjorde denna tid en
stor skilnad mellan de fall, då
brottslingen greps på bar gerning,
och de, då detta icke var
händelsen. Skilnaden i straffets hårdhet
torde hafva berott på de
svårigheter att åstadkomma en
bevisning, som följde med tidens
rätte-gångssätt, och häri uttalar sig
således ett menskligt deltagande
for den sannolike förbrytaren,
som dock möjligen var oskyldig.
Mördaren lägges på stegel,
mör-derskan stenas. Om en man
lef-ver i tvegifte, skall han
halshuggas och den senare äktade hustrun
stenas. Mordbrännaren, som
gri-pes »med blåsande mun och brin- Begynnehebokstäfver ur en handskrift af konung Magnus
r Erikssons landslag. Fran midten af 1400-talet.
nande brand», skall ersätta
skadan och hans återstående egendom skiftas mellan konungen, målseganden och
häradet, hvaijemte den »som bränt för bonden skall å bål brinna». En
mord-brännare, som icke gripits pp, bar gerning, men fålles och icke kan ersätta
skadan inom en viss tid, får hvem som helst dräpa. I dessa och andra
urbota mål skola så väl lagman och landsnämd som häradshöfding och
härads-nämd välja eller fälla; man var således angelägen att icke i dessa för den
anklagade betydelsefulla mål fålla en förhastad dom. Dråpare, som gripits
på farsk gerning vid liket eller å färsk fot samma dag och dygn som
gerningen öfvades, dömes från lifvet, om han dräpt af lust och icke i lifsnöd;
’ ^ooQle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
