Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3. Fiske.
allenast i kyrkor eller i kloster har han frid. Men blodshämdens tid var na
forbi: derest den dödades arfvinge redan samma dag fälde dråparen, dömdes
han till böter. I såramålabalkarna äro stadgarna ytterst omständliga; för en.
af huggen tumme betalades 21 mark, för pek- eller långfingret gåfvos 12 markr
för lillfingret och det dertill närmaste fingret 9 mark. Med ytterlig
stränghet bestraffades stöld. Den som stulit ett årsgammalt husdjur, nöt, svin, far
eller get, mister sin lösegendom samt dömes till gren och galge, så vida han
gripits å bar gerning; i annat fall
kunde han fria sig med böter. Stal
någon lösören till ett värde af mer
än en half mark, kunde han dömas
till hängning. Var värdet mindrer
dock högre än 3 öre (3/8 mark), kunde
häradshöfdingen döma tjufven fråa
hans båda öron och från huden, det
vill säga till spöslitning. För ännu.
mindre stöld måste man släppa till
öra och huden. Var det stulna värdt
mera än en half mark, skulle tjufven
som greps å bar gerning föras till
tinget med bakbundna händer (se fig. 4)*r
i annat fall måste man binda händerna
framför honom.
För den politiska historien äro i
synnerhet de förändringar som skett
med konungsbalken af betydelse, och.
man måste känna de nya
lagstadgan-dena, af hvilka flere återfinnas i
förordningar från den tidigare delen af
konung Magni regering, för att kunna,
fälla en rätt dom öfver de kommande
tilldragelserna.
Konungen fick ej minska kronans
rätt, men skedde det ändock, egde
hans efterträdare att taga igen det som förlorats. »Alla de i riket bygga
och bo skola lyda konungen, hörsamma hans bud och vara till hans tjenstr
synnerligen vid landamäret att värja landet, men icke med längre härfärd
utan deras egen goda vilja.»
Konungen, som valdes vid Mora ting, skulle vara af inrikes födde, helst
af konungasöner. Omedelbart efter valet aflade konungen sin ed, att älska
Gud och den heliga kyrkan och styrka hennes rätt, all konungslig rätt okränkt,
kronan och all Sveriges allmoge, att styrka, älska och vårda rättvisa och
sanning, att med lag och konungsligt välde nedtrycka all vrångvisa, osanning
och orätt, att vara sitt folk trygg och trofast, så att ingen, fattig eller rik,
4. Tjuf föres till domaren.
Fr&n nyss nämda landslag. (Jfr fig. 1
och 2).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
