Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Norge,
VI
utnämde
dets angelägenheter och som allt mer visade sig benäget att vinna äfven en
stor del af den makt och myndighet som af gammalt tillkom konungen,
kunde Israel, derest han visade sig vara en dugande man, tack vare
möderne-frändskap och svågerlag, räkna på inflytande långt utom Uplands gränser.
Att han från början delade det fosterländska i stormännens sträfvanden, kunna
vi se deraf, att han var en af löftesmännen for den summa, med hvilken
Sverige tillöste sig de holsteinska grefvarnes panträtt till Skåne.
Omständigheterna voro äfven sådana, att Israel icke gerna kunde undgå
att spela en rol vid sidan af den något yngre konung Magnus. Bådas fader,
lagman Birger och hertig Erik, hade varit förtrogna vänner. När den unga
grefvedottem från Namur blifvit Sveriges drottning, fick Israels syster fru
Birgitta den ansvarsfulla posten att vara hennes hofmästarinna och kom
således i ständig beröring med liofvet. Israel sjeif, som i slutet af år 1326
ännu icke var myndig, var åtminstone redan år 1334 lagman i Upland och
synes i början af 1340-talet hafva erhållit riddarvärdigheten. Om hans
verksamhet veta vi intet, men att denna måtte hafva varit af en betydande art,
kunna vi sluta deraf, att när konung Magnus år 1344, vid sin afresa till
en interimsregexing, bestod denna af erkebiskop Hemming,
herr Nils Abjörnsson (af sparreslägten) som en tid varit
konungens drotsete, af herr Israel samt af väpnaren Johan
Kristineson (likaledes af sparreslägten), hvilken den tiden
var konungens högste embetsman.
Ännu ett prof på sin konungs tillit fick herr Israel
mottaga. När konung Magnus rustade sig till sin första
härfärd mot ryssarne (1348), till en del ett försvarskrig, till en
del ett korståg, och herr Israel intet högre önskade än att
Ions dgin (tvr^nfarT”" mot hedningarne och dö der i strid för den heliga
tron, yrkade konungen, att han skulle stanna i Sverige
och der, såsom konungens väldige embetsman, förestå regeringen i
konungens stad. Herr Israel hade näppeligen beqvämat sig dertill, om icke hans
syster, fru Birgitta, som på honom utöfvade ett stort inflytande, i Guds
moders namn uppmanat honom att hörsamma konungéns bud. »Om de, sade
hon, hvilka veta rättvisan och åstunda att göra henne, neka att taga arbete
eller börda för Guds heder, huru skall det riket stå i sin makt? Derför
skall en god och rättvis man dragas af Guds kärlek och af god vilja taga
uppå sig att styra allmogen, så att han må hjelpa många.» Hon förmanade
herr Israel, Guds moders vän, att »taga rikets styrsel och värdighet for Guds
heder, hafvande alltid sanningens ord i munuen och rättvisans svärd i
handen, att ej skåda eller böja sig till menniskors tycken, ej till fränder eller
vänner eller tjenare, att ej akta någon menniska, så att rättvisan försummas».
Efter konungens återkomst från kriget, hvars firande framkallade
klander af fru Birgitta, synes herr Israel hafva trädt tillbaka. Herr Nils
Tures-s<$n (af bjelkeslägten) nämdes sedermera till drotsete och herr Israel nedlade
äfven lagmansembetet. Det är möjligt, att detta berodde på en vacklande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
