Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herr Nils Turesaons vapen (bjelke).
efterträdare, hvarigenom ett dubbelt ändamål vans: en hvar, som ville vid en
dylik utnämning komma i nådig åtanke, måste söka ställa sig väl med
påfven, och för hvar plats som besattes hade påfven rätt att uppbära det
första tjenstårets inkomster1. Sedan bruket en gång uppkommit, visste man
att utvidga det. Om en plats blifvit en gång af påfven bortgifven, förbehöll
han sig för all framtid rätt att gifva bort den. De tjenstsökande infunno
sig gerna i Avignon för att der sjelfva föra sin talan, och om någon sådan der
erhöll befordran och derigenom hans förra embete blef »ledigt vid påfvehofvet»,
förbehöll sig påfven. rätt att åter besätta äfven detta. Ofta hände det, att
prestembeten i Sverige af påfven bortgåfvos
åt utländingar, hvilka aldrig satte sin fot inom
landet, hvadan tjensten måste skötas genom
vikarie. Mången gång förenades på en hand
tiere indrägtiga tjenster, hvarigenom likaledes
vikariers anställande blef nödvändigt. Så t. ex.
blef den påflige legaten Jean de Guilbert, ehuru
icke ehs prestvigd, nämd till kapellan i
Car-pentras (nära Avignon), kanik i Ver dun och
i Narbonne, dekan i Dorpat, prost i Upsala,
kanik i Wörzburg och erkedjekne vid en
annan kyrka i samma stift.
Otaliga fall visa, särskildt med afseende
på biskopsembetena, att domkapitlen, när stolen blifvit ledig, företogo nytt val,
ehuru påfven förbehållit sig tillsättandet. Oftast godkände påfven valet, efter
som, heter det, kapitelmedlemmarna måhända varit
okunniga om påfvens förbehåll, men ibland underkände han
valet och en annan utnämdes. Efter erkebiskop Hemmings
död valde kapitlet i Upsala till hans efterträdare sin
dekan herr Sigfrid, en orolig och krånglig man. Det är
möjligt, att vid sjelfva valet något fel blifvit begånget,
ty när herr Sigfrid på utresan till Avignon uppvaktade
erkebiskop Peter i Lund, lät deune jemte konung
Magnus och drotseten herr Nils Turesson samt biskop Tomas
i Vexiö inför domkyrkans högaltare uppläsa en mängd
mot herr Sigfrid riktade anklagelsepunkter. Påfven
nämde genom provision till erkebiskop herr Peter,
biskop i Linköping, men satte år 1352, likaledes genom
provision, herr Sigfrid till biskop i Skara. Dervarande kapitel hade redan
valt till biskop sin prost herr Magnus, men denne måste träda tillbaka;
han blef dock kort derefter biskop i Vesterås. En senare biskop i Skara har om
sina företrädare lemnat korta rimmade skildringar. Han Jåter denne Sigfrid icke
ens behålla sitt rätta namn, utan gifver honom ett ökuamn (Smiehinus) och säger: •*
•* När en kyrkoherde blifvit nämd, hade i allmänhet biskopen rätt till första drets inkomster
(annalier eller annater).
17. Ilerr Erengisle
Sunes-sons vapen (båt).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
