- Project Runeberg -  Sveriges medeltid, senare skedet, från år 1350 till år 1521 /
28

(1877) [MARC] Author: Hans Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Spe och spott hade han ospardt.

Strax han anammade biskops hamn,
gaf han hvar kanik ett vedernamn.

Så lofvade han dem än mera men.

Han for bort i visitering och kom icke igen1.

När provisionsväsendet hade gripit omkring sig, var det vanligt, att
konungarne gingo in till påfven med förbön för den ene eller andre.
Föredragningslistor öfver sådana framställningar äfvensom öfver böner om andra
nådevedermälen förvaras ännu i Vatikanens arkiv, och finner man for mången
hemställan antecknadt fiat, det må ske. Ofta ville dock påfven, genom
njugghet, sätta sig i respekt och mana till större tillmötesgående; mången bön
bifölls endast till hälften eller fick rent af ett afslag.

Afven om man icke vågar påstå, att kapitlens val alltid voro godaT
måste man erkänna, att i provisionsväsendet låg något ondt: väg öppnades
derigenom för lycksökeriet. Ofta kom äfven den nyutnämde i ett spändt
förhållande till sina underlydande eller kamraterne, och särskildt om en
främling nämdes, kunde icke gerna församlingen
skötas med nödig omtanke och kraft. De förut
noggrant ordnade förhållandena rubbades, oreda
och alla menliga följder af en sådan voro
oundvikliga.

Af den svenska kyrkans prelater under
det tidskifte, med hvilket vi nu syselsätta oss,
synas erkebiskop Peter i Upsala samt biskoparne
Tomas och Hemming i Vexiö och Åbo hafva
varit aktniugsvärda män som med nit verkade
i sina stift. Erkebiskopen synes icke hafva tagit
någon verksam del i de verldsliga
angelägenheterna. De båda biskoparne, i synnerhet herr
Tomas, stodo fru Birgitta Birgersdotter ganska
nära; det är föga troligt, att de hyllade sierskan utan att samtidigt antaga
åtminstone till en del hennes mot konungen ogynsamma politiska åsigter.
I lundaerkebiskopen herr Peter (död 1355) förlorade konung Magnus en
till-gifven vän. Hans efterträdare herr Jakob Kyming synes hafva varit danskt
sinnad. En öppen fiende fick konung Magnus i sin förre kansler herr Nils
Markusson2, sedan år 1351 biskop i Linköping, som valdes, enligt en krönika
från böljan af 1500-talet, »mest för herrarnes trug och bön». Det heter
vidare om honom:

Till örlig satte han allt sitt sinn’
och lade sig alltid derom vinn,
raed många lister som han for med;
omsider gäldade han sjelf det

18. Herr Bengt Filipssons vapen (ulf).

1 Biskops hamn betyder biskopens drägt, värdighet. Med visiteringen menas förmodligen det
lagstadgade besöket hos påfven i Avignon.

2 Han hade varit med konungen i 1360—61 års fälttåg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:55:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhsh2/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free