Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var en man af ett stridigt lynne, hvilken vexlade parti, allt efter
som han trodde sig vinna fördel, och som ansåg sig kunna vara ohörsam till
och med mot påfvens bud — ett eget forhållande i en tid, då det officiela
språket kallade biskoparne, när deras angelägenheter föredrogos för påfven,
ers helighets skapelse eller verk (creatura eller factura). I Skara stift
voro vid denna tid täta ombyten af biskopar, och prelaterne i Strengnäs och
Vesterås synas icke hafva varit af någon betydenhet i politiskt hänseende;
den forre stod till en tid på konung Magni sida.
Hvarjehanda tecken antydde en stundande storm. Sibylliska spådomar
bebådade verldens undergång år 1357 och fore denna hvarjehanda olyckor
inom naturen, ohyggligheter inom menniskans verid. I landet rådde allt sedan
digerdödens dagar nöd och missnöje i synnerhet hos stormännen; det behöfdes
allenast en yttre tilldragelse, for att den inre jäsningen skulle öfvergå till
handling.
Konung Magnus, nu 40-årig och
således en man i sin bästa ålder, kände sig
för svag att bekämpa k notet och
stormännens revolutionära sträfvanden. Han
hoppades räddning genom att lemna allt sitt
förtroende och söka all hjelp hos en enda,
hertig Bengt. Men dennes upphöjelse blef
signalen till en strid, under hvilken mången
af Sveriges främsta män bar afvog sköld
mot sin rättmätige konung. Hvar skulle väl
konung Magnus få bundsförvandter i
striden? Bland kyrkans mäktiga prelater var
det ingen, af hvilken han i detta afseende kunde vänta mycken hjelp.
Det kan tyckas, som skulle han så mycket mindre hafva kunnat hoppas
på något stöd hos kyrkans store som han måste med det första vänta en
bannlysning för det obetalade lånets skull. Men detta torde icke hafva lagt
något hinder i vägen för ett vänskapligt förhållande till de svenska
prelaterne; till och med till påfven var hans ställning god med undantag af
allenast penningfrågan. Ännu så sent som år 1356, när den nytillsatte biskop
Nils i Skara hos påfven förordar en prestman till erhållande af prostembetet
i hans kyrka, anför han som en bevekande omständighet den föreslagnes
fränd-skap till konungen, och ansökningen blef af påfven bifallen. Bannlysningen,
hvilken, såsom redan blifvit nämdt, efter någon tid verkligen afkunnades,
ehuru hon mycket snart upphäfdes, har icke på något märkbart sätt inverkat
på händelsernas gång.
Bo Jonssons Tapen (griphufvud).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
