Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sala och blef i deras händer farligt för den borgerliga ordningen i landet.
Inom Stäkes län (Bro, Håbo och Erlinghundra härad) lågo Arnö, erkebiskopames
gamla bostad, Sko kloster, för nunnor af cisterciensemes orden, och Vängarn
(Vinagarna), som hade olika egare, bland andra herr Knut Uddsson (af
vins-torpaslägten) och herr Eskil Isaksson (baner). Staden Sigtuna, med fyra
kyrkor och ett svartbrödrakloster, hade allt sedan Stockholm anlades ständigt
sjunkit i betydenhet.
Under fogden på Upsala kungsgård (på Islandet) låg en stor del af
norra Upland. Staden Upsala var väl icke af synnerlig vigt som
handelsstad, den var så mycket mer betydande i kyrkligt hänseende. Till
domkyrkan strömmade skaror af pilgrimer, som ville bedja vid den helige konung
Eriks graf. I närheten låg den starka erkebiskopsgården (der nu
Gustavia-num och exercitiehuset ligga). Ett torn på domkyrkohöjdens östra sida
be-herskade staden; der nedanför, på det nuvarande Riddartorget, låg den helige
Eriks kapell, vid Dombron låg helgeandshuset. På östra sidan om ån lågo
de två åt Vår fru och den helige Peter helgade sockenkyrkorna och ett
grä-brödrakloster. I närheten af domkyrkan, i utkanten af staden, låg
Treenighets- eller Bondkyrkan. I vester, utanför staden, anlades på 1400-talet ett
hospital, som vanligt invigdt åt den helige Georg eller Göran. Skolän i
Upsala var större än i de andra stiftsstäderna och här anlades mot medeltidens
slut ett universitet. Af sätesgårdarna i norra Upland förtjena att nämnas
Vik, som egdes af Bjelkar och genom arf tillföll herr Nils Klausson på Vik,
af en skånsk slägt, den äldre herr Sten Stures kusin, Salsta (Salista),
tillhörigt Oxenstjernoma, Örby, som tillhörde bjelke- och vasaätterna, Aspnäs
(Aspanäs) vid Tämnaren (Tempner), som gick genom arf från Sparrar till
slägten med en tillbakaseende ulf i vapnet.
Under fogden på Stockholms hus låg den sydöstra delen af landskapet.
Här lågo Lindholm, konung Gustaf I:s födelseort, Vasa, den s. k. vasaätteiis
stamgods, Djursholm vid Värtan, hvilket egdes liksom det närliggande Fry
dsvik (nu Frösvik) af herr Nils Jönsson (oxenstjerna), farbroder till erkebiskopen
Jöns Bengtsson, och Östanå (Östana), som tillhörde banerslägten. På gränsen
mellan Stockholms och Upsala fögderier, liksom mellan de två folklanden
Attunda- och Tiundaland, låg Mora äng, på hvars kungssten den på stället
valde konungen uppsteg för att af de närvarande mottaga hyllning. Under
detta tidhvarf skedde konungavalet ej längre i öfverensstämmelse med
landslagens bud, men man höll till en början noga på hyllningen vid Mora; man
fäste härvid så mycken vigt, att man invid den stora stenen lade hällar med
inskrifter som omtalade den ene eller andre konungens hyllning. Kungsstenen
försvann redan under medeltiden; till värn för de andra, under tidernas lopp
skadade stenarna är för närvarande en liten stenbygnad uppförd (fig. 108).
Längre åt norr, i östra Rodens och Östhammars fögderier, lågo
sätesgårdarna Penningby (Penningaby), som tillhörde bondeätten, men sedan
öfver-gick till Sturarne med natt-och-dag-vapen, Bjömö (Biömö), vid
Norrtelge-viken, som tillhörde Vasar; Norrtelge (Tälgia eller Norra Täliä) var denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
