Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ropet på en reformation af kyrkan hade blifvit allt allmännare, och
man kräfde dervid en förändring till det bättre icke allenast hos menigheten,
utan ock hos kyrkans tjenare ända upp till den högste af dem, som gerna
ville anses vara kyrkans herre, hvilken hade att bestämma öfver alla länder
och själar och hvilken all verlden var skyldig att hjelpa med sina
penningbidrag. Det gick i det hänseendet så långt, att när den helige fadern ville
tillförsäkra sig besittningen af rikena Napoli och Sicilien och till den ändan
behöfde penningar, lade han på alla andliges inkomster en skatt, som
ut-krafdes äfven i Sverige åren 1411—1413.
Om alla voro ense, att en reformation skulle företagas, voro meningarna
i ytterlighet skiljaktiga med afseende på sättet, graden och syftet. De
verlds-liga furstarne voro i allmänhet angelägna att till sig draga en del af den
makt och myndighet, som hittills hade utöfvats af påfven och de andliga
stormännen; konung Eriks bemödanden att blifva enrådande i besättandet
af de högre andliga embetena stå i den fullaste samklang med de sträfvanden
vi varsna inom det öfriga Europas större stater. Men det var icke allenast
furstarne som gerna ville se påfvedömet försvagadt. Under 1400-talet växer
nitet för studier i en betydande grad, och den teologiska vetenskapens
målsmän, i främsta rummet de lärda professorerne vid högskolan i Paris,
voro alls icke benägnac att böja sig under det ok, som påfven ville lägga på
hela kyrkan. Det var professorerne som jemte furstarne bragte till lif de
allmänna koncilierna, hvilka åtogo sig att ordna de kyrkliga angelägenheterna
och voro verksamma just under början af 1400-talet. Vi behöfva här icke
uppräkna dem alla. De förnämsta voro de i Pisa 1409, i Kostnitz 1414—1418
och Basel 1431—1443. Men om i detta afseende enighet rådde mellan de
två mot påfven fiendtliga makterna, så voro de lärde derför icke villiga att
gifva furstarne allt för stor makt. Konciliet i Basel fordrade, att de kyrkliga
valen skulle vara alldeles fritagna för inblandning så väl från påfvens som
de verldsliga herrarnes sida. Det var derför fullkomligt tidsenligt, när
pre-lateme i Sverige just till detta koncilium framförde sina besvär öfver konung
Eriks egenmäktiga åtgärder. De lärda herrarne, som ville på teoriens väg
omgestalta kyrkan, voro ej heller vänner af mera genomgripande praktiska.
omhvälfningar. Konciliet i Kostnitz lät bränna Johannes Hus; så väl det som
konciliet i Basel kände sig oangenämt berördt af de mycket frimodiga
reformatoriska yttranden som förekomma än här, än der i den’heliga Birgittas
uppenbarelser, och de fordrade derför en granskning så väl af det beslut, som
skänkte den nordiska sierskan helgonets ära, som af hennes klosterstiftelse,
hvilken man misstänkte icke gifva nog trygghet för upprätthållande af
ordning och tukt. Dessa angrepp mot fru Birgittas minne och mot hennes
stiftelse väckte mycken oro icke allenast i Sverige, utan äfven annorstädes i
norden, och detta var det väl som mer än annat förmådde den svenska kyrkan
att sända ombud till de stora kyrkomötena. Yid konciliet i Kostnitz funnos till
exempel en kanik från Linköping och tvenne bröder från Vadstena, Johannes
Håkansson, som sedan blef erkebiskop (jfr s. 187), och Johannes Hille—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
