Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brandsson, en lärd man, som hade blifvit baccalaureus vid universitetet i Prag
och som, när tyskarne år 1409 lemnade detta i vredesmod öfver Johannes Hus1
och hans vänners nationelt böhmiska sträfvanden, medföljde den tyska
utvandringen och hörde sedan till den första uppsättningen af studenter vid
det universitet, som just i följd af denna utvandring upprättades i Leipzig,
ett universitet som sedermera besöktes af många svenskar, så väl andliga som
lekmän. Sveriges främste målsman vid mötet i Basel var vexiöbiskopen Nils
Ragvaldsson, som sedermera blef erkebiskop, en lärd och aktad man, som
af de i Basel församlade fäderne användes i mycket maktpåliggande uppdrag.
Det var dock icke allenast intresset för det svenska helgonet och
vadstena-stiftelsen, som förmådde den svenska kyrkan att sända ombud till mötena och
sporrade dessa ombud till verksamhet. Afven i Sverige kände man behof af
något bättre inom den andliga verlden än det rådande tillståndet. Gång
efter annan samlade sig de svenska biskoparne för att rådgöra och besluta i
kyrkans angelägenheter, och ett af deras möten, som hölls i Arboga år 1417,
hade till uppgift att »reformera både presterskap och folk». Det hade ock
varit mer än underligt, om Sverige hade varit utan delaktighet i tidens
reformatoriska sträfvanden: den heliga Birgitta, som inom den svenska kyrkan
hölls i så stort anseende, hade ju haft just kyrkans
omdanande till sitt främsta syfte. Men det var icke
allenast i ifrandet för en reformation, som den svenska
kyrkan visade sig följa med sin tid, utan ock i
aktningen för en förbättrad undervisning och för den högre
lärdomen. Biskop Nils Hermansson i Linköping
före-skref, att presterskapet skulle undervisa menigheterna
öfver Herrans bön, den apostoliska trosbekännelsen och
153. Stockholms skolas englahelsningen (Ave Maria), de tio budorden och de
sigill från början af 1500- . t n , 1V> .
talet». sju hufvuddygderna »afvensom annat som Guds mildhet
gaf vid handen». Dominikanerne, som hittills hade varit
de främste i att för folket förkunna kristendomens och den romerska kyrkans
hufvudläror, torde vid denna tid hafva öfverträffäts af birgittinerne, som i
detta afseende utvecklade en storartad verksamhet. Samma.birgittiner, icke
blott bröderne utan äfven systrarna, voro mycket angelägna om de lärda
studierna; mycken skriftställar- och ännu mera afskrifvar- och
öfversättarverk-samhet utvecklades i Vadstena kloster. Åt skolorna egnades mycken
uppmärksamhet. När Stockholms skola återuppbygdes efter den svåra brand,
som år 1419 hade förstört henne och större delen af staden, deribland
rådhuset med alla dess handlingar, stadfäste påfven magistratens rätt att
tillsätta lärare och berömmer läroverket för den goda undervisning som der gafs
åt ynglingar och barn både från Stockholm och från andra orter. Vid tanken
derpå att så många nordbor, både ynglingar och äldre, gingo till utlandet
för att idka studier vid främmande universitet, i Paris, som dock icke längre
hade för norden samma betydelse som förr, Bologna, Leipzig, Rostock, Erfurt,
1 Sigil[l]v[m] scole stocholmensi[s].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
