Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom beviljande af hvaijehanda förmåner. Till sist gjorde Erik sig färdig
att afresa, som man trodde till unionsmotet i Kalmar. Utan danska rådets
vetskap medtog han rikets skatt och kronans gamla klenoder, och när han
hade farit ett stycke väg, ändrade han kurs, brydde sig icke om att styra
till Kalmar, ehuru vinden var gynnande, utan seglade i stallet till Visby,
som från den stunden blef ett röfvarnäste.
Mot slutet af juni (1438) reste drotseten, marsken m. fl. svenskar till
Kalmar, der äfven danska riksråd infunno sig. När man fick veta, att konungen icke
araade komma, inledde man likväl underhandlingar. Danskame framstäldei
konungens namn hvaijehanda fordringar, att man skulle åt honom upplåta
alla landets slott och län och att han skulle få öfverlemna dem åt hvem han
ville, att man skulle »lida danska män inne i riket», att man skulle gifra
ersättning åt de goda män, som för hans skull lidit skada eller utdrifvits,
att man skulle återlemna länen åt alla dem, hvilka han hade nämt till deras
innehafvare, o. s. v. Det svenska rådet afgaf den 9 juli ett bestamdt svar,
i hvilket det förnekade danskarnes rätt att uppträda å konungens vägnar,
alldenstund de, enligt konungens eget bref, voro ombud icke för honom, ntan
för det danska rådet, men det ville likväl svara på fordringarna, hvilket det
gjorde genom att hänvisa till de beslut som fattades vid mötet i Kalmar
1436, hvilka svenskame ville obrottsligen hålla, men icke ville de medgifra,
att konungen lemnade svenska slott åt främlingar och att slottslofven gafs
åt hertig Bogislav, såsom det hade skett i Danmark och Norge; gema sågo
de danskar och andra främlingar i riket och ville gifva dem all hjelp och
frihet i enlighet med förbindelsen mellan rikena och Kalmar dagtingan, de
visste sig icke hafva fördrifvit någon på ett olagligt sätt o. s. v. Danskarne
bådo, att de ville utsträcka tiden, inom hvilken konungen skulle fa återtaga
regeringen; derom, svarade svenskame, ville man meddela sig med
konungen sjelf.
Tonen i detta svenskarnes svar visar, att en viss kylighet hade intradt
i förhållandet till danskarne och till unionstanken, hvilket senare än tydligare
framgår af det fördrag som samma dag ingicks mellan svenskar och danskar.
Man erkänner väl Erik som de tre rikenas konung och skulle mellan rikena
råda den största endrägt, men något fullständigt unionsfördrag ville man
icke afsluta, alldenstund de i mötet deltagande svenskame icke hade fått
fullmakt dertill och några norrmän icke funnos närvarande. När man
be-höfde välja en konung, skulle ombud från de tre länderna sammanträda och
då skulle bestämmas, om man skulle välja en gemensam konung eller om
bvart rike skulle hafva sin egen konung. Dermed var unionen löst,
förbindelsen mellan rikena hade fatt en mera tillfällig natur, och således hade herr
Kristiem Nilssons politik lidit ett nederlag, hvilket nödvändigt innebar en
vinst för Karl Knutsson, hos hvilken beslutet hade mognat att aldrig låta
konung Erik åter komma till styrelsen, ett beslut hvars fullbordan ingen
underlättade mera än konungen sjelf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
