Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Karl Knutsson riksföreståndare (1438—1440). — Kristofer konung 1441.
Herredag i Telge, aagaeti 1438. — Karl Knntssen riksfSrest&Ddare, oktober samma år. — Danska rådet
iakallar samtidigt Kristofer af Baiern. — STeaskarne vppsiga konung Erik tro ock lydnad, september 1489.
- Karl Kantason nedlägger rlksfBreståndarskapet, september 1440. — Kristofer viljes till konnng, september
1440, ock krtfnes i Cpsala, september 1441. — Erik på Visborg.
Från denna tid märker man å marskens sida en bestämd sträfvan att
med undanskjutande af alla medtäflare vinna makten i Sverige. Han sökte
gifva fasthet åt sin ställning genom att söka nya slägtforbindelser. Han gifte
sig (1438) med Katarina, dotter af herr Karl Ormsson (gumshufvud) på Stora
Bjurum i Vestergötland, som hade i forläning Vesterås med underliggande län,
och på samma gång gifte sig Karl Knutssons halfsyster Katarina Stensdotter
(bjelke) med danska riksrådet Klaus Nilsson till Ellinge i Skåne. Förhållandet till
konung Erik inträdde ock, tvifvelsutan genom Karl Knutssons inflytande, i ett
nytt skede. Vid en herredag i Telge (augusti 1438) förbundo sig hundra en af
rikets förnämligare män, »vid den ed som de hade svurit deras rike Sverige,
utan allt bedrägeri, arg list eller undanflykt», att forblifva vid rikets rätt,
lag, privilegier, frihet och goda gamla sedvänjor så väl i tillkommande tid som
nu och att, när så behöfdes, beskärma dem med lif och gods; om någon bröte
denna öfverenskommelse, skulle de andra straffa honom. Vid samma tillfälle
uppmanades konungen att inom tolf veckor infinna sig vid Mora stenar och
der stå till svars; kom han icke eller ville han icke erkänna rikets lag och
friheter, skulle han utan vidare vara afsatt. Innan de församlade skildes,
klagade drotseten, att han icke hade så stora förläningar, att de motsvarade
hans värdighet; han innehade dock Nyköpings län och ett stort område i vestra
Upland jemte en del af Roslagen. Han fick nu ytterligare Gestrikland och
förskaffade sig med svek Helsingland. Detta och mycket annat gjorde en
uppgörelse mellan marsken och drotseten nödvändig, och allting antydde, att
denna icke kunde blifva af mycket vänskaplig natur.
Drotseten var den förste att begynna fiendtligheterna. Under marskens
hröllopshögtidligheter inledde han underhandlingar, i akt och mening att
Karl Knutsson skulle skiljas från styrelsen, hvilken i stallet skulle anförtros
åt herr Kristiem. Anslaget misslyckades, ehuru biskoparne och några andra
stodo på drotsetens sida. På ett riksmöte i Stockholm (oktober 1438)
förklarade Karl Knutsson, att han ingalunda ville dela makten med någon, utan
finge de välja mellan fionom och drotseten. Karl Knutsson hyllades då till
riksföreståndare, med rättighet att efter rådets hörande utdela län, och måste
alla, som redan erhållit förläningar, förnya sin slottslofven till marskens hand,
d. v. s. förbinda sig att vid påfordran till honom upplåta länen. Drotseten
miste flere län, som lemnades till Matts ödgislesson (lilja), herr Nils
Eren-gislesson och Ture Stensson (bjelke), Karl Knutssons halfbroder. Karls
half-svsters man herr Nils Stensson (natt och dag) fordrade större förläningar,
men Karl rådde honom att minska antalet af sina svenner, ett råd som väckte
Svtriøet historia. II. 17
C^jOOQIC
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
