- Project Runeberg -  Sveriges medeltid, senare skedet, från år 1350 till år 1521 /
424

(1877) [MARC] Author: Hans Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stan uteslutande af böndernes resning i Ditmarsken. Han ryckte in med en
stor här i deras land, men hären led ett blodigt nederlag vid Hemmingstedt
den 17 februari 1500 och fred vans först genpm bemedling af hansan. Han
påbjöd vid samma tid rustningar mot ryssarne, som åter hade böljat oroa
Finland, och underhandlade med den livländska orden om ett förbund.

Under tiden ändrade sig ställningen betydligt i Sverige. Redan år 1499
hade* herrarne Sten och Svante närmat sig hvarandra och år 1500 återvände
den märklige doktor Hemming Gad från sin långvariga beskickning i Roma,
och han arbetade med all ifver på att åvägabringa en försoning mellan herr
Sten och hans förre motståndare. Hans bemödanden kröntes med framgång.
Redan innan årets slut skildrar han förhållandet mellan herr Sten och herr
Svante som ett förhållande mellan fader och son. Herr Sten hade nu åter
så stort inflytande, att Linköpings domkapitel (i januari 1501) på hans forord
valde doktor Hemming till sin biskop i ledigheten efter herr Henrik
Tide-mansson.

Kort derefter var konungen åter på besök
i Sverige, i sällskap med sin gemål. Yid ett
rådsmöte som begyntes i Stockholm i februari
inlemnade rådet en skrifvelse, i hvilken det
klagade öfver konungens danska fogdar och
fordrade uppfyllelse af föreskrifterna i Kalmar
re-cess. Konungen lofvade rättelse, men sökte vid
samma tillfälle att å nyo söndra de två
Stu-rarne. Äfven af handlades vid detta tillfälle
frågan om försvaret mot ryssarne, öfver hvilkas
anfall på Sverige ett för konungen mindre
behagligt ljus kastades genom en rysk
beskickning, som under rådsmötet anlände till
Stockholm och medförde storfurstens bifall till
fån-garnes utlemnande, dock under påminnelse
att kriget var begynt på konungens begäran, hvadan ryssarne hade honom
att tacka för alla de förluster de hade lidit; äfven lät storfursten påminna
konungen, att han nu, enligt tidigare löfte, skulle till Ryssland öfverlemna
de omtvistade områdena i östra Finland. Det bevis svenskame härigenom
fingo i sina händer, att de i hög grad hade sin konung att tacka för allt det
lidande ryssarnes infall i Finland hade vållat dem, måste naturligtvis öka
missnöjet med honom.

Kort derefter lemnade konungen Stockholm, som han sade, för att med
sitt danska råd öfverlägga om rustningar mot Ryssland. Han åtföljdes af-sin
gemål, af herr Sten Sture med flere. Efter några dagar fick han emellertid
veta, att ett uppror hade utbrutit i Upland. Han återvände genast till
Stockholm och inkallade rådsherrame att der möta sig.

339. Konung Hans’ stockholmsörtug1.

340. Konung Hans’ vesteråsörtug 2.

1 Joh[anne]s dei g[racia] rex Sve[cie] — Moneta stochol[mensis].

2 Joh[anne]s dei g[racia] rex Sve[cie] — Moneta arosiens[is].

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:55:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhsh2/0428.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free