Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Herr Sten Kristersson (oxenstjerna) till Salsta hade kommit i tvist med
konungens fogde i Upsala, och drifven af sitt häftiga lynne hade han
an-vändt våld: fogden låg svårt sårad i hans forvar, liere konungens svenner
voro ihjälslagna och kungsgården i Upsala nedbränd. Vestgötalagmannen herr
Ture Jönsson med flere intalade konungen (1501), att denna våldsgerning icke
vore så obetydlig som den syntes, den vore det första utbrottet af en mot
konungen riktad sammansvärjning, för hvilken herr Sten Sture vore hufvudmannem
Herr Sten vägrade att komma till rådsmötet, så vida han icke finge lejd, och
när sådan gafs, kommo han och hans vänner, biskop Hemming Gad, herr Svante
Nilsson, Bengt Ryning och Knut Alfsson, en norsk riddare af svensk ätt (han
var kusin till herr Ture Jönsson), till Stockholm starkt rustade; de hade med
sig icke mindre än 700 man. Konungen å sin sida hade kallat till sig danska
trupper. Förhandlingar inleddes. Herr Ture Jönsson måste inför rådet
erkänna, att han icke kunde bevisa sina anklagelser. Rådet fordrade på nvttT
att konungen skulle fullborda sina löften, att han skulle straffa sina fogdarr
att svenska län skulle lemnas åt svenska män, hvarjemte det klagade öfver
konungens mynt samt deröfver, att några svenska fanor hade blifvit som
tro-feer upphängda i Kjöbenhavns
vårfru-kyrka. Den enda frukten af alla dessa
framställningar blef en befallning åt
herr Svante Nilsson att ransaka öfver
ett par danska fogdars beteende. Mot
herr Sten Kristersson sändes herr Knut
Eskilsson (baner) med en helt liten
trupp; hans folk slogs och sjelf togs
han till fånge.
Konungens ovijlighet att uppfylla sina förbindelser och hans tröghet
eller oförmåga att sätta en gräns för herr Sten Kristerssons våldsamheter
bragte till mognad det länge groende missnöjet. I slutet af juli
förklarade herr Sten Sture och hans ofvannämda fyra vänner äfvensom väpnaren
Johan Bese, att om konungen icke ville fullgöra sin pligt och lyssna till deras
klagomål, kunde han icke vidare af dem förvänta någon trohet och tjenst.
Den 1 augusti möttes de sex jemte herr Nils Klausson till Yik uti Vadstenar
hvarest de ingingo ett förbund att till kristenhetens och Sveriges bästa våga
lif och gods, på det riket ej mer skulle lida någon skada af en konung som
hade slutit förbund med rvssarne. I öfrigt ville de upprätthålla Kalmar
re-cess samt lyda den som blefve vald till riksföreståndare, herr Sten eller herr
Svante; slott och län som de togo från konungens fogdar skulle de fördela
sinsemellan.
Folket var genast färdigt till resning. Redan tio dagar efter
vadstena-mötet såg den danske fogden på Örebro hus sitt slott omgifvet af en
be-lägringshär. Under loppet af månaden sände den ene stormannen efter den
andre till konungen uppsägelsebref, i hvilka de klagade så väl öfver all—
341. Konung Hans’ malinomynt ’.
Joh[anne]8 dei g[racia] rex Dacie
Moneta nova malm oiensi[s].
.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
