Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett bref från sin fogde på Stockholms slott, i hvilket denne beder
riksföreståndaren under det tillämnade tåget nedåt Yestergötlaud taga sig väl till vara
för förräderi samt hafva kring sig goda trogna karlar, som väl vårdade sig
om honom och väl sågo på hans ärenden; han omtalar vidare de många för
honom förklenliga rykten som hans fiender utspridde i landet, rykten som till
den grad hade grämt fru Märta, att hon till en stor del i följd deraf insjuknat,
dock hade nu underrättelsen om Borgholms eröfring gifvit henne helsan åter.
Först under år 1511 kom splitet till fullt utbrott. Danskarnes
härjningar fortforo. Genom herr Erik Turessons död i maj detta år hade herr
Svante förlorat en trofast vän af den fosterländska saken, med hvilken han
visserligen haft flere enskilda misshälligheter, men hvilken i politiskt
hänseende icke hade haft annan åsigt än riksföreståndaren, utom i fråga om
forhallandet till hansestäderna, och kort efter hans död kommo från hans
enka, fru Gunilla, som fortfarande innehade Viboig, bref på bref med
underrättelser att ryssarne nu påtänkte ett nytt infall i Finland, i hopp att
konung Bans skulle samtidigt göra ett allvarligt anfall. Varornas pris stego
otroligt, hunger och farsoter rasade i landet. Herr Svante hade icke gått
herrarnes önskningar till möte med afseende på utdelande af län, han hade
till och med indragit flere sådana, ibland måhända utan skäl, ibland åter
med fog, såsom när hau drog in till kronan
Kastelholms län, sedan slottet hade blifvit
för-stördt af Sören Norby. Den i fångenskap
bortförde herr Sten Turessons maka fru Anna bad,
att hon skulle få behålla länet, och andra bådo
för henne, men riksföreståndaren svarade, att
all afkastningen af länet behöfdes för att åter 350, Svante Nilssons åbohalfortug1.
sätta fästet i stånd.
Det var nu åter den orolige herr Sten Kristersson som började
resningen. Han klagade öfver oförrätter han lidit och sade sig veta, att herr
Svantes folk lågo i mordstig för honom. Erkebiskopen tog hans parti, men
herr Svante förklarade, att hans klagomål voro alldeles grundlösa och att
han gifvit sitt folk befallning att låta herr Sten och hans egendom vara i
fred, så länge han hölle sig stilla. Det oaktadt begynte i juli 1511 fejden.
Herr Svantes fogde slog uplandsbönderne, som herr Sten hade uppviglat,
men denne miste derigenom icke modet, i synnerhet som han kunde räkna
på rådets understöd, hvaröfver herr Svante klagar. Upproret spridde sig till
de andra mälarlandskapen.
Erkebiskopen yrkade, att ett rådsmöte skulle i september 1511 hållas
i Strengnäs; riksföreståndaren ville icke härtill gifva sitt bifall, men mötet
kom ändock till stånd, och deri deltogo äfven sådana som hittills troget hade
stått på det fosterländska partiets sida, till och med sådana som ännu året
förut hade hållit med herr Svante. Om förhandlingarna vid mötet lemnas
ett vitnesbörd allenast af den skrifvelse som affärdades till herr Svante, i
1 S[an]c[tu]s Ericvs rex — Mon[e]ta abosi[ensi]s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
