Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilken han förklarades afsatt från riksföreståndarskapet på grund af de
klagomål som blifvit mot honom framförda. Genom hans förvållande,
sar-skil dt genom hans bemödande att förekomma eller bryta öfverenskommelsen
mellan rikena, hade landet haft en ständig ofred. I följd af kriget hade
svenskar som egde gods i Norge och Danmark icke kommit i besittning af
dessa, hvarförutom personer som hade varit använda i rikets ärenden hade
mist förläningar samt dessutom fått onda rykten om sig utspridda. I strid
mot lagen hade herr Svante tillsatt lagmän och häradshöfdingar. Han hade
låtit prägla dåligt mynt1 och derför undandragit myntet den kontroll som,
enligt ett stadgande från hans företrädares tid, skulle utöfvas af
guldsmeds-embetet i Stockholm. Han hade varit doktor Hemming Gad behjelplig att
tillegna sig biskopsinkomsterna från Linköpings stift, och så vidare. På denna
sbrif-velse svarade herr Svante mycket fogligt; han gjorde anspråk på att åtnjuta
hvar mans rätt att icke blifva dömd utan att hafva haft tillfälle att försvara
sig samt förklarade sig villig att nästa vår nedlägga sitt embete, men icke
blott i rådets närvaro, utan inför »friborna frälsemän, köpstadsmän och
meniga allmogen», och hoppades han då lemna riket ifrån sig »friare och i bättre
måtto» än han hade mottagit det. Rådet svarade härpå med utförligare
anklagelser. hvarvid särskildt framhölls, att om herr Svante hade gått in pä
rådets vilja att till konung Hans utbetala en årlig summa, hade riket befriats
från olyckor och förluster, som gingo upp till vida drygare summor än den
äskade afgiften. Detta var den ömtåliga punkten, der herr Svantes sak
möjligen var sjuk eller åtminstone kunde synas sjuk: han uppbar som
riksföreståndare inkomsterna af kronans län och af dem skulle väl denna afgift utgå.
Men med den ofullständiga kännedom vi ega om förhållandena äro vi icke
berättigade att döma herr Svante — efter det betydande afdrag i kronans
inkomster som denna årliga afgift hade vållat är det väl möjligt, att icke
tillräckligt återstått för att upprätthålla regeringen inom landet.
I denna senare skrifvelse yrkade rådet, att herr Svante skulle genast
nedlägga styrelsen. Tyvärr känna vi icke de följande förhandlingarna, sä
mycket är allenast tydligt, att herr . Svante bibehöll sitt riksföreståndarskap,
hvilket gör det sannolikt, att han åtminstone för tillfället vann seger öfver
sina motståndare. Under årets sista månader fortsattes striden i Upland mellan
riksföreståndarens folk och herr Sten Kristerssons. Kyrkans gods ofredades,
och erkebiskopen fann nödigt att hålla sina svenner samlade.
Herr Svante reste i december 1511 till Vesterås, för att der dricka jul med
de sina. Strax på nyåret hade han sammanträden med en del bergsmän, för att
rådgöra dels förmodligen i allmänhet om bergverkens tryckta ställning, dels om
den nyligen funna mycket lofvande silfvergrufvan vid Sala. Den 2 januari 1512,
under det öfverläggningarna pågingo, fick riksföreståndaren ett anfall af
svindel. Han gick ut, men strax utanför dörren föll han ned och afled nästan
ögonblickligen, innan man hade hunnit gifva honom nattvarden och, efter den ka-
1 År 1512 svarade 16 penningmarker mot 1 mark lödig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
