Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
»Den kommer med tiden, Maj månad, fader mjölnare,” svarade gossen.
”Ja, det har du nog rätt uti och till dess kan du allt tänka ut en vers till i
din visa.”
”Ja, det skall du, så sannt som jag heter Måns mjölnare, ty en vers fattades.”
”Har då mjölnarfar hört den der visan förut, eftersom han vet, att det fattas
en vers?”
”Nej, min gosse, det har jag inte; men jag hörde det ändå.”
”Hvarom skall då den versen handla?”
”Jo, det skall jag säga dig. Den skall innehålla några välönskningar åt mjölna-
ren. Allt annat talades om i din visa, men ingenting om mjölet.”
”Ja, den versen skall då dit och det på eviga minuten:
Gif fader Måns så skön en mäld,.
Maj är välkommen,
Båd’ ifrån liögland och från däld,
Sommaren är så ljufiig för ungdomen.
”Ja, se det kan vara något, det, du skall ta mig håken få dig en klunk mjöd för
besväret, för det har du då gjort skäl för, min gosse. — Hvad står du och gapar för
Petrus1” ropade han, då han fick se att hans gamle dräng gått ifrån matningen oeh stod
med händerna i fickorna och uppspärrad mun, lyssnande till den unge gossens sång.
”Packa du dig tillbaka till ditt arbete igen! Ser du inte huru dessa drängar knoga i sitt
anletes svett, medan du gör ingenting. Snart går väl stenarne varma igen. Akta dig du.
Vår nådige konungs krektar äro i närheten!”
Vid dessa ord släppte den unge gossen sållet, som han dock straxt fattade igen,
fortsättande sitt arbete och blef blossande röd på kinderna.
Den äldre af de nykomne som såg detta, afledde mjölnarens uppmärksamhet från
gossen oeh frågade likgiltigt:
”Hvad menar ni med det, fader mjölnare? Konungens knektar? Hafva de för-
irrat sig ända hit ned i Södertörn?”
’Jo, jo, men! Så är det! Så nu kau man då få hjelp, när man har med upp-
studsiga diängar, som den der, att göra.”
”Hvad hafva knektarne här att göra?”
”Hvad vet jag," svarade mjölnaren. ”Det vissa är att de äro här i bygden.
Och granna äro de af bara pocker. Svarta och röda uniformer, lansar och svärd.”
”Bödelsknektar!” hviskade den yngste drängen för sig sjelf och var åter nära att
tappa sållet.
Den äldre blef äfven mörk i hågen; men han lät icke mjölnaren märka detta utan
fortsatte samtalet, i det att han med den allra största likgiltighet frågade:
”Äro de förlagda här, dessa knektar?”
”Nej, det äro de icke.”
”Hur länge hafva de varit här?”
”Jag har först i dag sett dem, då de i sakta mak redo förbi här framåt lands-
vägen, förbi Långbrovägen.”
Samtalet afstannade här oeh hvar oeh en sysslade med sina göromål, till dess att
vällingsklockan förkunnade att måltidstimman var inne, då alla skyndade in i det bredvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
