Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
qvarnen liggaude boningshuset för att stärka sina krafter med den starka föda, som mor
Sara, mjölnarens hustru, iordningställt.
Efter en stund ljöd åter vällingsklockan, då kallande arbetarne från bordet till-
baka till arbetet, som sedan fortgick tills mörkret inträdt.
Då atbetet var slut, anvisade mjölnaren sina nya drängar deras sofplatser på
löftet i qvarnhuset, alldeles ofvanför qvarnstenarne, der de så godt sig göra lät skulle få
inrätta sina hviloplatser på tomma mjölsäckar. Han önskade dem en rolig natt och be-
gaf sig hem till sin bostad för att hvila ut efter dagens mödor och besvär.
Petrus kastade sig raklång i det nedre qvarnrummet bland de säckar, der han
sofvit ’förut på dagen, då han af sin husbonde blifvit väckt och föst till arbete. Knappt
hade han intagit en liggande ställning, förrän starka och ihållande snarkningar tillkänna-
gåfvo, att han insomnat.
Men om Petrus sof den rättfärdiges sömn, så var det ett motsatt förhållande med
Måns mjölnares nya arbetare.
När de kommit upp på löftet och då snarkningar tillkännagåfvo, att de båda vän-
nerna kunde tala utan vittnen, störtade den yngste af dem i den äldres armar, sägande:
”Adolf!”
Han svarade intet utan tryckte blott sin vän hårdare till sitt breda bröst.
”Bödelsknektarne, Adolf!” stammade den yngre.
”De hafva ridit här förbil” sade den äldre tröstande.
”Nej, nejl De finnes i nejden.”
”Mjölnaren sade ju––––––”
”Vi äro förföljda, Adolf.”
”Vi hafva kanske varit det; men våra förföljare hafva kommit oss i förväg och
vi kunna vara lugna bakom deras rygg.”
”Våra spår äro upptäckta, Adolf.”
”De hafva varit det, men nu äro de förborgade.”
”0, nej, Adolf! Du säger så endast för att trösta mig och ingjuta falskt hopp i
mitt bröst. Adolf! Adolf! Vi måste fly! Fly till verldens ände! Den sluge Göran Pers-
son låter icke en ovän ostraflad gäcka honom.”
”Dessa kläder skola dölja oss!”
"Dessa kläder! Åh, hvad betyda dessa paltor. Den högborne adelsmannen kan
inte förkläda sig. Låtom oss fly vidare, Adolf! fly redan denna natt.”
”Hvart skola vi fly, min älskling?”
”Hvart du vill, blott långt bort fråfl de förhatliga knektarnes närhet, långt bort
från Sverige, om du vill, blott vi komma i säkerhet.”
”Min stackars Jonatan!” v
”Ah! nämn mig icke vid detta ohyggliga namn, då vi äro mellan fyra ögon, utan
låt mig tå höra mitt eget ärliga namn från dina läppar, Adolf!”
”Ebba! Min egen stackars Ebba!”
”Ack, hur ljuft klingar icke detta namn: min egen Ebba, från din mun. Hvarför
få vi icke ega hvarandra? Hvarför skall ditt lif sväfva i fara för min skull, min Adolf?
Hvarför skulle den smilande Göran Persson få se mina drag och tillbjuda mig den förne-
drande äran att blifva hans frilla. Adolf! Adolf! Verlden är ond och vi båda äro olyckliga.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
