Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
KAP. 4.
Brefvexling mellan Adolflne Oxenstjerna
oeh Gustaf Björnson.
”Ma chère!
Alltid flntänkt och alltid upplysande. Huru skall jag nog kunna tacka min Adol-
fine för sista brefvet! Det fägnar mig verkligen, ehuru jag tillika måtte känna någon
blygsel, att se er ega företrädet. Naturen har utrustat eder med ett snille, som uppfo-
stran har bragt till fullkomlighet. Men smaken — som man så ofta nämner och så litet
förstår — smaken upphöjer er öfver andra, som hafva snille och uppfostran; ty jag är
ännu icke förälskad på sådant sätt, att jag påstår eder vara den enda, som är artig och
fullkomlig. Den, som kan anse ett gränslöst och oförnuftigt smicker såsom en höflighet,
måste vara svag för gemene mans prat och allt för litet känna verlden. Nej min Adol-
flne! Jag har sett många fruntimmer, som varit både vettiga och artiga, jag har icke
funnit någon smak hos dem. Men hvad är eder mening? torde ni fråga. I sanning! Jag
har svårt för att tydligt nog kunna säga det. Men låtom oss antaga, att Venus delat
sina fullkomligheter emellan några af sina gunstlingar bland menniskorna. Jag skulle då
tycka, att jungfru T. . . . fått hennes hals — fru B. . . . hennes läppar — jnngfru P. . .
hennes ögon — jungfru M. . . . hennes bröst. Men bevars! Blef ingenting öfrigt för mig!
utropar ni. Jo, min väninna! Sin ”Gestus” lemnade hon åt er allena och åt ingen annan;
och med Cestus förstås efter min enskilda fabellära icke mer och icke mindre än en utsökt
smak och en fin känsla. Jag var rätt ledsen att se eder satt på ett sådant ställe vid
bordet, som fallet var i går afton. — På ena sidan ett sådant hönshufvud som K. . . . och
på’ den andra hans bedagade gamla tant: den ene plågsam genom sina dumma frågor,
den andra genom sina goda råd. När jag såg och hörde, huru hon meddelade eder sina
råd, så kom jag att tänka på fabeln om gåsen, som ville lära näktergalen sjunga! — Jag
hoppas, att den söta gumman måtte sätta sina vackra lärdomar i sitt register på öfver-
flödsgerningar — ty de äro visserligen öfverflödiga, åtminstone då de skola meddelas eder. —
Gjorde inte hennes nerver en skön beskrifning på torneringen vid Morstaberg? — Förlåt
mig, jag märkte att edra ögon vattnades, då han beskref de hvassa sporrarnas ohyggliga
verkan. — Känslolösa usling! Hvilken kan anse det såsom någöt roligt, att se sidorna
sönderrifna och blodiga på ett fattigt kreatur, som i sitt slag är mycket ädlare än han
sjelf någonsin kan blifva! — Och ändock var jungfru.G. . . alldeles intagen öfver beskrif-
ningen och beklagade, att hon inte tillåtits att vara närvarande vid den omtalade torne-
riugen! Hvad det är för en plåga att nödgas uthärda sådana menniskors sällskap! Hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
