Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
för ett offer, både af tid och af allt hvad man älskar, för ett sådant tanklöst snack! Men
jag hoppas, att den tiden nalkas, då vi sjelfva få välja vårt sällskap och då vi kunna
bannlysa tidens dåraktiga ceremonier för den obeskrifliga lycksaligheten af en äkta kärlek
i ett eget bo. Ack min Adolfine! - Skynda på dessa stunder och fullborda den lyck-
salighet, som ni ensam kan skänka eder
’ ’ · rhmtn.f.”
”Min älskade Gustaf!
Om jag icke hade så fullkomlig öfvertygelse om eder uppriktighet, skulle jag vara
mycket frestad att upphöra med vår brefvexling. Ni har en särdeles färdighet i att
berömma; så att, om ni ibland icke kryddar edra bref med anmärkningar och påminnelser,
jag ganska lätt kan blifva smittad af högmod och då får ni sannerligen återtaga allt det
vackra, ni sagdt om mig. - Yakta eder för sådant. Det är med fruntimmer på samma
sätt som med patrioter: — den ena stunden tillbedda, den andra förkastade och fördömda.
Om den tiden någonsin kommer, då vi kunna ega magt att sjelfva välja vårt sällskap, så
fruktar jag, att vi icke kunna begagna oss deraf; ty hvar skall man finna till sällskap
sådana menniskor, som ni så mycket önskar? vi äro bekanta öfver allt i de förnämare
kretsarne och ändå känna vi endast två personer, hvilkas samtäl ni med tålamod kan
afhöra. — Så mycket ogräs och så litet hvete, då frågan är att skörda menniskor, figui-
ligt taladt; och det på aristokratiens vidsträckta åkerfält! Jag skulle önska att edra
Hankar, angående menniskornas sammanlefnad i allmänhet, icke vore alldeles så fina och
känsliga. Ty ni måste nödvändigt plågas af ledsnad mera än de, som icke äro så grann-
laga i sin urskiljning. Ni måste alla dagar finna något, som sarar edra känslor. Jag vill
nästan tro, att om ni lefvat ibland Greklands filosofer, hade ni säkert hållit edei till
Heraclitus. Men som alla ytterligheter leder till dårskaper, så hatar jag honom och Demo-
critus. Jag håller det för en svaghet att gråta öfver allt det, som vittnar om ofullkom-
lighet hos menniskorna i allmänhet, äfven som jag anser det vara ett bevis på ett bjerta
utan känslor, att le åt allt sådant-. Men hvad tager jag mig före? Att hålla föreläsningar
för Gustaf Björnson! Sådant är visserligen det samma, som när gåsen vill lära näkter-
galen sjunga. Farväl!
Adolfine.”
”P. S. Jag skref nyss ordet ”sjunga.” — Det kom mig att tänka på, att jag i
förgår afton hörde en vacker sång och lutespel från en båt, som roddes från Yalmarsön )
till staden. Kan ni tänka, hvem det var, som sjöng? — Det var — kung Erik. — Men
kan ni tänka, hvem det var, som han hade med sig i båten och sjöng för? — Jo, prin-
sessan Elisabeths tärna, Karin Månsdotter! — Hvad tycks?
Densamme.”
*) Numera Djurgården, Stockholm. Se Kung Gosta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
