- Project Runeberg -  Wasa-ättlingarne. Historiskt-romantiska berättelser från Erik XIV:s, Johan III:s, Sigismunds, Carl IX:s tid och Gustaf II Adolfs ungdom /
30

(1895) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

30
likväl hoppas icke varit stötande. - Ni säger mig nu, att edert uppsåt är hederligt och
allvarsamt. Det förtjenar således min erkänsla. Men m måste tillåta mig, att i en sa
vigtig sak rådföra mig med mina vänner, hos hvilka jag tillförne aldrig namnt ert namn.
’Förlåt ’ inföll grefve Stjernstråle, ’om jag ber eder, att min kärlek till eder annu får bhfva
en hemlighet för verlden. För det närvarande kan den nämligen icke uppenbaras utan
att skada min lycka, som jag dock vill uppoffra för min Anna, om vår tillkommande
gemensamma välfärd i visst afseende icke berodde derpå. Fordra eljest hvilket prof ni
behagar på min trohet.’ ’Jag vet intet prof att fordra,’ svarade Anna, ’icke heller begar
jag ett sådant; ty det är ganska lätt att vänta till dess att de binder, hvarom ni talat
blifvit undanröjda.’ Detta tycktes emellertid icke stämma in med grefvens plan. Han
talade mycket om sin bäftiga och uppriktiga kärlek, samt om ett hemligt giftermål m. m.
Men, min bästa Adolfine! Det gör mig ondt, att detta icke är en saga, och att Annas
historia är tagen direkt ur verkligheten. Grefvens och hennes hemliga och diktade vigsel
gick för sig med utseende af en laglig förening. Sådant är att vara i högsta grad nedrig,
att utöfva det skändligaste bofstreck, som kan falla på menskligheten och det är visser-
ligen en stor brist i våra lagar, att sådana brott icke äro belagda med det straff, som
deras grofhet förtjenar. Om någon stjäl bort min häst, så blir han hängd; men om någon
förorsakar mig en sorg, som fräter mig till döds, så går han strafflös. Han yfs öfver sin
barbariska seger och 1er öfver att se mig olycklig. Grefve Stjernstråle stälde så till, att
Anna Dahl skulle få bo hos hans forna älskarinna, fru Malvina Pepparqvist under före-
vändning, att hans lycka skulle vara förspild, om hans giftermålet blefve kändt. I anled-
ning af hvad som om honom förut blifvit sagdt, är det naturligt, att han, sedan smekmå-
naden var förbi, började bemöta sin Anna med köld. Detta fick hon snart erfara och
hade derföre många svåra stunder. Vi finna alltid någon lättnad, då vi kunna utgjuta
våra olyckor i en väns sköte. Anna förmådde icke länge uthärda sin mans ovänliga
uppförande förr än hon uppenbarade hela sin olycka för fru Pepparqvist, som allt för väl
kände grefve Stjernstråle, för att icke fatta misstro till hans uppriktighet. Hon rådde
Anna att dölja sina bekymmer och att icke på något sätt ändra sitt uppförande mot sin
man. Emellertid lät hon i kyrkan uppläsa följande kungörelse: För någon tid sedan blef
grefve Knut Stjernstråle genom särskildt utverkadt tillstånd gift med jungfru Anna Dahl.
Sanningen af denna kungörelse nekades nästa söndag genom en ny kungörelse och Anna
fick ett bref, som, utom en obetydlig penningesumma, innehöll en massa otidigheter och
förebråelser, för det att hon brutit sitt löfte, i det hon uppenbarat ett giftermål, som han
hade tänkt att framdeles på ett högtidligt sätt göra kunnigt. Vidare förkunnades i detta
bref, att hon genom ett sådant steg gjort sig ovärdig hans kärlek och att han nu derföre
utan krus och nästan med nöje fick tillfälle att låta henne veta, att deras förening var
utan all betydelse, emedan vigseln var förrättad af en sådan person, som dertill icke hade
den minsta rättighet. Det är mig icke möjligt att beskrifva verkan af detta bref.
Den, som eger ett ömt hjerta, som min Adolfine, behöfver ej heller någon vältalighet för
att röras till medlidande. Så mycket bör jag dock nämna, att Annas lif sattes i fara.
Hon miste all sans och låg sedan i yrsel, så att man mera önskade än hoppades, att
hon skulle kunna uthärda dessa svåra anfall. Fru Pepparqvist skref till grefve Stjern-
stråles far, som bor på landet, är en man af hederligt sinne och godt bjerta. Hon be-
rättade honom hela sammanhanget af hans sons handling angående Anna. — Hans son

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:56:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhwasaattl/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free