Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5S
Visst är, att han icke sträfvade efter en hög ställning i samhället, ehuru han lätt
skulle kunnat erhålla sådan. Lika visst är det, att han icke begagnade det stora infly-
tande, som han hade öfver den enda menniska, som han älskade, nämligen sin konung,
för att vinna yttre storhet, icke heller gjorde han något för att samla sig förmögenhet,
hvilket han dock så lätt skulle kunnat göra.
Hans enda diktan och traktan var, att göra konung Erik så stark som möjligt,
samt att söka få sitt hat på adeln släckt. Dessa båda känslor täflade med hvarandra i
styrka. Hatet blef dock det rådande och derigenom blef äfven såväl konungen, som hans
gunstling störtade.
Vi återvända nu till de tre personerna, som voro församlade framför den under-
jordiska, hemliga gången till Smedjegården.
Den hemliga gången? hade det frågats och mutor hade lemnats ciceronen.
Denne var nu fullt bevekad och förde de båda andra personerna in i en mörk gång,
samt uppmanade dem att följa sig.
Det var en dyster väg, denna hemliga gåBg, som ledde upp till det fruktade fän-
gelset. Icke en strimma af ljus kunde’ skönjas oeh droppar- af osund fukt föllo tidt och
ofta ned på de tre vandrarna, hvilka stundom halkade på den slippriga marken.
Slutligen skymtade det något ljus och inom kort stodo de tre — mullvadarna, som
man kunde vara frestad att kalla dem — under ett galler, hvarigenom dagsljuset bröt in.
”Hvar äro vi?” frågade jungfru Adolflne,
”Straxt under Smedjegården,” svarade bödelsknekten-vägvisaren.
”Huru komma npp?”
”Tålamod! Tålamod! Att- komma ut från Smedjegården har jag hört många
önska; men att komma dit har jag förut aldrig hört någon åstunda.”
”Ni vet ju, hvarför vi äro angelägna, att komma in i detta ohyggliga näste?”
”Visserligen! Visserligen! Men det skall väl vara metod i galenskapen.”
Ciceronen gick sakta några steg framåt och spejade genom ett litet galler inåt
Smedjegården.
Derpå vinkade han med handen och de båda andra personerna närmade sig honom.
Han tryckte på en fjäder oeh en fördold lucka sprang upp, genom hvilken de tre perso-
nerna trängde sig oeh de voro inne i det fruktansvärda fängelset.
”\et ni timmen, då Adolf Stålsköld skall marieras?” frågade jungfru Oxenstierna,
bödelsknekten.
”Förhöras, menar ni,” rättade han.
”Som ni vill då,” svarade den modiga flickan.
”Om en timme,” svarade ciceronen.
”Ingen tid att förlora då! Visa oss till hans cell.”
Bödelsknekten ryckte på axlarna utan att svara.
Björnram skramlade med några mynt.
Bödelsknekten hörde klangen och räckte förstulet fram sin hand, hvilken han straxt
derpå drog tillbaka belastad med guldmynt.
► Ί*
’
r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
