Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
Grafskriften öfver Peder Axelsson Banér lydde:
Àdelus ära och trohet aktade han
Mer än vällust och egen välfärd.
Gods, egor och dess värd’.
Som en adelig hjelte vig och stark
Sökte han de skepp at Dannemark,
Ridderlig lät han sina flaggor flyga,
De fångnas skepp skola det betyga.
”Peder Axelsson Banér, den ädle man, Nykter att strida var hans sed,
Der striden var starkast, var han med,
De svenska förde han’troligen~an,
På Svanen var han en" höfvidsman;
Den dag, hans hufvud lades ned,
Den danske amiralen sig gaf dervid.
Gudi hafver^han oflrat sin själ,
För Sverige töll han och må ganska väl.’
Dessa minnesord inhöggos sedan med gyllne bokstäfver i en svart och hvit mar-
morsten, som insattes midt emot ingången på norra väggen i Sturegrafven.
Öfver Sten Svantesson Sture skref kung Erik:
”Herr Sten Sture den ädle, unge hjelf,
Frimodigt, som en hjelte^då ban stod,
När lians stallbroder Per Banér låg död i sin blod.
Han bråddes uppå sin faders art
Sitt lif och blod hade han ospardt,
Efter rätt adelsära rar hans sinne stäldt.
I underdånighet lät han sig finna
Till att ära inlägga och seger vinna.
Med de danske lyste honom redeligen fäkta
Bland trogne svenske herrar och landsknektar, Uti sin trohet är han redeligon fallen,
Det var hans uppsåt och idkeliga tal: Hos Gud är han evinnerligen behållen.” —
Slån flux uppå den danske amiral!
Någon fiende syntes ieke vidare till i Östersjön, utan då flottan åter seglade ut
var hon ensam på böljorna med undantag" af krämarskutorna, hvilka gerna betalade tull
till den svenska flottan för att få i ostörd ro förmedla handeln mellan de olika länderna.
Horn behöfdes nu i landtkrigef, hvarför han kallides till ett betäl derstädes. Be-
fälet öfver flottan tilldelades då Per Larsson Bagge, hvilken dock aldrig behöfde leverera
någon drabbning, emedan svenska flottan nu var till den grad fruktad, att ingen fiende
vågade aDgripa henne.
Det var gamle^kuDg Gösta som hade tänkt på det svenska sjöförsvaret och det
var hans ära, att den svenska flottan nått denna stora utveckling. —
Horn, som så utmärkte sig, var af en gammal slägt, som invandrat från Brabant.
Den förste i Sverige bosatte Horns grafsten finnes i Persnäs kyrka på Öland och bär år-
talet 1341 såsom utmärkande hans dödsår.
Sonsonen till, denne Horn, Klaes Henriksson, var lagman i Söderfinne från 1455
till 1520, då han dog och efterlemnade tvänne söner Krister och Henrik, hvaraf den
förre blef stamfader för Hornarne till Åminne och den senare för Hornarne till Kansas,
Den förstnämndes son var den tappre sjöhjelten Klaes Kristerson.
Biografiska anteckningar gifva vid handen, att den store och ädle mannen, genom
sin moder Ingeborg Siggesdotter Sparre, var nära befryndad med kung Göstas marsk herr
Lars Siggesson Sparre, hvilket i sin mån gjorde att han redan i ungdomen blef bemärkt.
Vid några och tjugu års ålder blef han häradshöfding i Raseborgs län; men fred-
liga värf lågo icke för hans sinne, huru tropligtigt han än utförde dem. Det var i kriget
han skulle vinna sina lagrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
