Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
Tåras ögat — själens spegel
Flicka säg, hvi sörjer du?
Utaf fridtullt vemod prägel
Bär ditt milda anlet* nu. —
Sörj ej, sörj ej, dyra flicka,
Kom till mig, att glädje finna,
Slut dig i min famn — så der!
Ljutva flicka! Ädla qvinna!
Jag är stolt att ha dig kär!
Låt mig kyssa bort din tår, Tadlet löper kring att fläta
Tvifvel uti vårt förbund. —
Skränen dårar! Yi dock veta,
Tadlet går ur lögnens mund!
Må förtalets tunga råda,
Neka mig min vän till brud; —
Älskling! Yi dock äro båda
Brud och brudgum inför Gud!
Må du glad omkring dig blicka,
Läkas skall ditt hjertas sår. —
Du dig till mitt hjerta sluter!
Ack! Jag vet, du älskar mig!
Hur min farkost ödet skjuter
Älskar jag dock alltid dig.
Deras läppar möttes, hvarefter konungen kysste liten Karins blonda lockar.
”Välsignade flicka!” sade han.
”Hvad har jag gjort, att jag vunnit denna nåd?” hviskade Karin.
”Hvad du gjort, mitt barn? Det skall jag säga dig. Du har varit den första,
som visat mig någon kärlek.”
”Eder höge fader! Eder moder och styfmödrar?” anmärkte Karin.
”Ack, kära flicka, om du visste, hvilket olycksbarn jag alltid varit. Min faders
kärlek har aldrig med någon värme fallit öfver mig; min rätta moder mins jag knappast
och min första styfmoder, den eljest så goda och ädla Margaretha Lejonhufvud, hade inte
ett godt ord för mig, utan stälde mig i skuggan, medan mina yngre syskon framdrogos i
ljuset. Min andra styfmoder behandlade mig vänligt; men aldrig med kärlek. Jag är ett
sorgebarn, min Karin. Jag har dränkt min sorg i stormande nöjen; men min misstänk-
samhet har vuxit och med den min oro och jag har blifvit en lekboll för mina rådgifvares
nycker. Ja, jag vet, att jag många gånger handlat hårdt och grymt; men hvad skall
man begära af den, som aldrig funnit någon kärlek, aldrig förrän af dig, min Karin,
aldrig, aldrig!”
”Stackars Erik!” suckade den hulda qvinnan och smekte hans panna. ”Men,” sade
hon, ”har konung Erik stundom varit hård, så har han dock i dag utfört en stor oeh ädel
handling, som uppväger många andra.”
”Du säger det!”
”Ja, Erik! Förstörandet af Nils Stures dödsdom var en seger öfver din onde
genius, den förfärlige Göran Persson.”
”Du hatar honom?”
”Nej! Men jag afskyr honom. Befria dig från honom, Erik.”
”Jag kan inte.”
”En man kan vida mer!”
”Vi äro af ödet smidda tillsammans!”
”Barnsagor, Erik!”
”Nej, glin Karin! Stjernorna hafva sagt mig det.”
”Öfvergif dina astrologiska griller.”
”Stjernorna hafva, sedan jag var barn, varit mina vänner.”
”De bedraga dig, Erik!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
